# ID: svediakorp-gov409704
# author: Corbett (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-02-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 386
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det finns, av naturliga skäl, olika bedömningar av Nicefördraget i detta parlament, men även de som är mycket kritiska till fördraget - och de är många - håller med i denna diskussion om Europas framtid, att bästa sättet att gå vidare är att använda förfarandena som anges i Nicefördraget och att göra det bästa av detta för att förbättra vår union, att rätta till tillkortakommandena i sammanhanget och att ha en lämplig diskussion om unionens framtid.
Sättet på vilket man bör göra detta - och mina åsikter ligger här mycket nära kommissionens - är att ha en mycket öppen diskussion under första året - låt tusen blommor blomma - och sedan gå vidare till ett brett, rådgivande organ som kan utarbeta de ändringar som är nödvändiga.
Detta kan arrangeras på samma sätt som konventet som utarbetade och ställde samman rättighetsstadgan tillsammans med företrädare för Europaparlamentet och nationella parlament och regeringar.
Jag anser, till sist, att man skall hålla en kort, effektiv regeringskonferens för att slutgiltigt godkänna resultaten.
Det är tydligt att vi kommer att ta itu med de fyra frågor som nämndes av Europeiska rådet, inbegripet en fråga som tar upp väldigt mycket av det som behandlas i kommissionens vitbok om styrelseformer.
Jag vill gärna höra kommissionens åsikter om hur dessa två processer skall samordnas, eftersom det finns en viss grad av överlappning i detta sammanhang.
Det kommer också att finnas andra sakfrågor som man bör ta upp.
Höge representantens framtid, frågan om att utvidga parlamentets befogenheter i samband med medbeslutandeförfarandet till alla lagstiftningsförfaranden, vilket innebär att man inbegriper det fåtal som nu på ett oegentligt sätt ställts vid sidan.
Vi måste också ta itu med frågan om kodifiering av fördragen.
Jag förespråkar ett särskilt förfarande.
Skulle vi inte i år kunna inrätta en kommitté ' med sakkunniga från medlemsstaterna och institutionerna, för att slutföra den uppgift som inleddes i Florens rörande kodifiering och förenkling av fördragen, så att nästa års politiska arbete kan inledas på grundval av en text som redan är förenklad och kodifierad?
Det tekniska arbetet skulle sålunda vara avklarat innan vi går vidare till det politiska arbetet.
Jag förespråkar detta tillvägagångssätt.
