# ID: svediakorp-gov409701
# author: Berès (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-02-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 540
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
För att effektivt föra debatten om Europeiska unionens framtid, en debatt som nu äntligen inleds, har vi behov av en solid institutionell triangel.
De förslag ni lade fram i dag bör göra det möjligt för oss - om ni dessutom följer förslaget från vår kollega Klaus Hänsch - att återupprätta det naturliga samförstånd som bör finnas mellan våra två institutioner för att dialogen inom den institutionella triangeln skall lyckas.
Men vill vi gå vidare på den vägen tjänar det ingenting till att utpeka det ena eller det andra beteendet från rådets sida.
Vi behöver ett starkt råd, vi behöver ett närvarande råd i vår institutionella triangel.
Det finns reformer som skulle kunna genomföras utan en revidering av fördraget.
Låt oss stödja sådana initiativ inom rådet, i stället för att betona ordningsfrågor för att beklaga rådets frånvaro, vilket Poettering gjorde alldeles nyss.
Den andra punkten i mitt inlägg rör vitboken om styrelseformer, herr ordförande.
Vi inväntar den med otålighet.
Vi förväntar oss att den skall ge en vink om den debatt som kommer att äga rum angående en av punkterna i bilaga IV, den som rör fördelningen av befogenheter.
Men jag vill redan nu uppmärksamma er på en punkt.
I förmiddags sade ni att ni vill ha ett Europa som står närmare medborgarna.
Och om vi verkligen gå framåt tycks det verkligen finnas förbättringar att göra på det området.
Vi får alltför ofta, i våra valkretsar och i våra länder, höra talas om vilka svårigheter folk stöter på när de ansöker om kommissionens stöd till sina projekt.
Tungrodda förfaranden och koncentrationen av projekten är ur den synvinkeln inte några positiva faktorer.
Den tredje punkten rör debatten om unionens framtid.
I förmiddags gav ni ett bidrag som gör att vi kan starta dialogen med goda förutsättningar.
Ja, man måste ställa frågor om innehållet - de institutionella frågorna kommer efteråt.
Ja, frågan om unionens politiska vikt på den internationella arenan och frågan om solidaritet (som jag föredrar att kalla den sociala modellen) är avgörande frågor, där vi måste hitta tillbaka till vår vilja att leva tillsammans inom Europeiska unionen.
Beträffande metoden gläds vi åt det faktum att ni tog upp idén om att konventets fyra partner skall kunna agera tillsammans i dialogens strukturerade fas.
Man måste skilja på de församlingar som har i uppdrag att diskutera och de som skall fatta beslut.
Konventet bör förbli en beslutsfattande församling.
Dels för att erfarenheten från Amsterdam och Nice visar att det utrymme som Europaparlamentets företrädare erbjuds vid regeringskonferensen inte är tillräckligt.
Dels för att vi föredrar konventmodellen och för att vi är övertygade om att alla förslag kan utarbetas inom den strukturen.
Det finns å ena sidan inga frågor om personers rättigheter som kan avgöras i politiska församlingar, och å andra sidan finns det frågor om institutionella aspekter som endast kan avgöras i diplomatiska församlingar.
Nice har visat att konventmodellen gör att vi kan gå fortare fram och på ett mer strukturerat sätt, genom att förstärka vårt kollektiva sätt att fungera.
