# ID: svediakorp-gov409695
# author: Brok (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-02-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 441
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionsordförande, kolleger!
Vi börjar nu med en ny diskussion, som ser ut på följande sätt: The left-overs från Amsterdam, som vi nu kallar för the shortcomings från Nice, måste lösas i förfarandet efter Nice.
Men jag menar att vi också behöver ha ett klart förfarande för detta.
Ty det räcker inte att man framställer detta år som ett stort blomstrande diskussionslandskap, där det civila samhället medverkar, vilket Swoboda med all rätt kritiskt har undrat, utan här är frågan enligt vilka klart fastlagda metoder Europaparlamentet och de nationella parlamenten berörs, och frågan är också om det blir ett konvent eller inte, och vilken roll konventet spelar i den slutliga versionen av dokumenten som sedan skall beslutas i förfarandet efter Nice?
Frågan är om det bara blir en folkloristisk förklaring, som där godkänns i ett konvent, och kommer de 15 länderna under den avgörande natten att uppträda på samma sätt som i Nice?
Jag tror att man här måste klargöra, både med tanke på metoden och målsättningen, åt vilket håll det skall gå; det får inte förbli diffust.
Efter att ju nästan alla regeringschefer har sagt att beslutsstrukturerna från Nice är dåliga måste det också hållas överläggningar om vilka metoder man kanske skall tillämpa redan innan förfarandet efter Nice inleds, för att få ordning på saker och ting exempelvis i samband med utvidgningsfördragen, i vilka detta ju tidigare också alltid klargjorts.
För övrigt är detta även en metod för att undvika att utvidgningen försenas.
Utvidgningen är den andra stora fråga som vi har.
Här måste vi uppfylla vår stora historiska plikt.
Detta leder mig fram till den tredje frågan.
Vi måste se till att de transatlantiska förbindelserna nu inte kvävs i nya säkerhetspolitiska diskussioner, att amerikanerna inte missförstår vårt säkerhets- och försvarspolitiska initiativ och att vi inte missförstår amerikanerna och deras raketförsvarssystem.
Jag anser att vi för det första kan säga att utvidgningen är vår egen stora säkerhetspolitiska prestation.
För det andra, om vi utvecklar vår egen förmåga, är denna en beståndsdel av Atlantalliansen, som även i fortsättningen är ansvarig för den kollektiva säkerheten i Europa.
Jag anser att detta för det tredje gör det möjligt för oss att skapa förutsättningar för en transatlantisk marknadsplats.
Den amerikanske presidentens nuvarande förhandlare, Robert Zoellick, har författat den transatlantiska förklaringen av 1990.
Jag vädjar om att man återknyter till denna tradition, för att åter göra oceanen lite smalare.
(Applåder)
