# ID: svediakorp-gov409689
# author: Swoboda (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-02-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 798
# sentences: 52
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionsordförande Prodi!
Vi har i dag fått höra många programmatiska saker av er.
Jag vill anknyta till det ni sade sist, där ni också talade om parlamentet, alltså om parlamentsledamöternas roll.
Vackra, goda ord, herr ordförande, men inte tillräckligt konkreta!
Jag skulle vilja utmana er att så att säga göra ett konkret uttalande.
Sakläget är ju att vi vill ha en stark kommission, eftersom vi är övertygade om att grunden för ett framtida Europa inte - och framför allt inte i första hand - kan utgöras av ett samarbete mellan regeringarna.
Vi förväntar oss därför också av er att ni tänker på att stärka parlamentarismen och den parlamentariska demokratin.
Rent allmänt kan ni hålla med om det.
Men, herr ordförande, när er vice ordförande Barnier för kort tid sedan i en diskussion i det ansvariga utskottet ansåg att man för framtiden, för förfarandet efter Nice, skulle föreslå ett slags forum, där alla deltar - parlamentarikerna, det civila samhället - då säger jag " nej ", om med detta menas att man skulle införa ett sådant forum i stället för konventet.
Herr ordförande, vi vill ha ett konvent, ett konvent av parlamentsledamöter från Europaparlamentet och nationella parlamentsledamöter.
Det är det vi vill ha, och där ber vi om ert klara och entydiga stöd!
(Applåder)
Herr ordförande, jag vet att det också förekommer kritik från kommissionens sida - direkt och indirekt - av svagheterna i parlamentet.
Jag håller med om att det finns svagheter i detta parlament.
Men svagheterna i parlamentet och parlamentarismen på europeisk nivå måste omvandlas så att man stärker parlamentet och inte ytterligare försvagar det.
Därmed är jag framme vid nästa punkt: Ni har i dag återigen föreslagit - och jag håller med er om att något måste hända - att man skall offentliggöra en vitbok om good governance.
Redan begreppet good governance är en smula problematiskt.
Jag skulle hellre vilja säga democratic governance.
Det demokratiska beslutsförfarandet måste stärkas.
Det ger jag er rätt i.
Det måste också breddas.
Till demokratin hör också en dialog med det civila samhället.
Det håller jag absolut med om.
Där måste vi som parlamentsledamöter också göra mer!
Men återigen är den avgörande frågan: Är införlivandet av det civila samhället en ersättning för stärkandet av den direkta parlamentariska demokratin eller inte?
Är det civila samhället så att säga förmyndare för den parlamentariska diskussionen och beslutsprocessen eller inte?
Också här måste det göras ett klart och entydigt uttalande till förmån för parlamentet.
(Applåder)
I detta sammanhang kommer jag också fram till självregleringen, eftersom det också är ett nytt modeord.
Självreglering omskrivs ibland också eufemistiskt med " kooperativ beslutsmodell ".
Nej, herr ordförande!
Det är parlamentet som måste besluta, det är rådet och de parlamentariska instanserna.
Naturligtvis måste vi göra denna beslutsprocess öppen och offentlig och inte hålla sammanträden som inte är öppna och offentliga - detta gäller framför allt kommissionen och lobbygrupperna.
Vi måste gå in i en dialog med intressegrupperna och diskutera med dem, vi måste acceptera deras råd och deras funderingar!
Men vi kan inte sätta bocken som trädgårdsmästare.
Skall den, som vi kanske vill kontrollera, i framtiden själv sätta upp ramarna för sig?
Där är jag av annan åsikt.
Det skulle vara samma sak som om jag sade att djurfoderindustrin och jordbrukslobbyn själva skall fastslå reglerna för organisationen av marknaden för jordbruksprodukter.
Så får det inte vara!
Det anser vi inte!
Ännu ett litet påpekande i detta sammanhang: Det finns en tilltagande tendens till s.k. tolkade meddelanden från kommissionen.
Det betyder att det som rådet och parlamentet beslutar tolkas av kommissionen i efterhand, i möjligaste utsträckning på så vis som kanske de olika intressegrupperna vill ha det.
Även detta är en farlig väg!
Kommissionen lägger fram förslag.
Den har initiativrätt.
Det anser jag är riktigt.
Men beslutet måste fattas av de parlamentariska instanserna, och här får det inte göras några ändringar i efterhand genom dylika meddelanden.
Om det skall göras, då är det EG-domstolen som skall göra det.
Till slut, ordförande Prodi: Vi förväntar oss att kommissionen lägger fram en mängd förslag.
Men vi förväntar oss också respekt för parlamentarismen, på samma vis som vi respekterar kommissionen.
Vi förväntar oss att ni är lika intresserade av att stärka oss, som vi är intresserade av att stärka er!
(Applåder)
