# ID: svediakorp-gov409660
# author: Meijer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-02-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 559
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Större delen av jordens yta är täckt av hav.
Människor kan inte leva där, men vi använder havet allt intensivare, inte bara för att ta oss från en kontinent till en annan, utan också för att borra efter olja, utvinna andra mineral, dumpa avfall och producera elektricitet med tidvattenkraftstationer.
Kvicksilver, bly och radioaktivt avfall minskar djurlivet och gör fisken allt mindre lämplig för mänsklig konsumtion.
Grunda kustområden, flodmynningar och andra övergångar mellan sötvatten och saltvatten som tidigare utgjorde fiskens lekområden har förändrats starkt till följd av människans ingripanden.
Havet har länge betraktats som källan till ett outtömligt livsmedelsförråd.
Man fiskar med allt större båtar, och med alltmer förfinad teknik tömmer man havet på dess innehåll.
Det sker i de hav som gränsar till Europa, men också i ökande omfattning längre bort, av europeiska fartyg längs den afrikanska kusten.
Redan tidigare har jag förhållit mig avvisande till konventioner som Europeiska unionen ingår med länder i tredje världen för att tömma haven på fisk även där.
På kort sikt löser det visserligen det europeiska livsmedelsbehovet, och i utbyte betalar vi också lite till fattiga länder.
På lång sikt resulterar det emellertid inte i en situation som alla vinner på.
Behovet av fisk växer allt mer medan beståndet hela tiden minskar till följd av utfiskning och föroreningar.
Det finns fortfarande fiskare som tror att havet för alltid är outtömligt.
Förra veckan intervjuades en fiskare på nederländsk TV som sade: fisken kommer alltid, så har det alltid varit och det står också i bibeln.
Visshet av den sorten, som under århundraden förefallit vara sann, kommer i framtiden att försvinna alltmer.
Därför är det bra att man fastställer tider och områden då fiskbeståndet kan återhämta sig, och då man alltså inte får fiska.
Av samma anledning måste fångstkvoten begränsas.
Föredraganden erkänner att mängden torsk som har landats i fiskehamnar längs den irländska och nordirländska kusten har minskat dramatiskt under de senaste tio åren.
Den mängd som är tillåten för närvarande utgör inte ens en femtedel av den mängd som var tillåten i början av nittiotalet.
De verkliga fångsterna som är mindre än de tillåtna gick tillbaka med en fjärdedel.
Så tomt är alltså havet.
Trots det vill föredraganden att den undantagsperiod då fångsten inte är lika begränsad förlängs med sex veckor mellan den 22 februari och den 30 april, och han yttrar kritik mot den väl tilltagna storleken på det område som skall stängas för fiske under lektiden.
Grupper av fiskare protesterar när de får intryck av att statliga åtgärder uteslutande missgynnar deras eget land, medan deras kolleger i andra länder får fortsätta att tömma havet.
Då uppstår ett tryck för att mildra bestämmelserna och tillåta fler undantag.
På så vis uppstår risken för att uppmärksamheten avleds från nödvändigheten av att begränsa fisket.
På grund av nackdelarna på kort sikt väcker varje begränsning av fångsterna indignation och motstånd.
Ändå är det bättre att vi helt stänger fler områden under en längre tid än att vi låter fisken dö ut helt till följd av otillräckliga åtgärder.
Det är snart vad som kommer att ske även i Nordsjön.
