# ID: svediakorp-gov409649
# author: Stenmarck (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-02-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 442
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
På en ständigt vidgad inre marknad blir skillnader i system allt mer av ett problem.
Inom järnvägssektorn har EU: s 15 medlemsländer 4 olika elsystem och 15 olika signalsystem.
Inom 10 år är vi kanske 25 eller 27 medlemsländer.
Då kommer förmodligen också skillnaderna i system att vara ännu större.
Detta är inget problem som får sin lösning bara därför att vi skaffar oss nya och till synes moderna lösningar.
I och med att vi i somras invigde Europas längsta kombinerade bro och tunnel för att förbinda Sverige och Danmark skulle man ju kunna tänka sig att problemet med bristande driftskompatibilitet också var löst, men det är precis tvärtom.
Det finns ett signalsystem i Danmark och ett helt annat i Sverige.
För att göra det riktigt besvärligt har vi vänstertrafik på räls i Sverige, medan danskarna kör till höger.
Det finns olika orsaker till att det faktiskt är så stora skillnader mellan Europas länder, och de har alla med historia att göra.
En är att Europas länder har elektrifierat vid lite olika tillfällen.
En annan är helt avsiktlig - det skulle aldrig vara enkelt att utan vidare köra med ett tåg rakt in i ett annat land.
I ett Europa av i dag där vi i stället talar om de fyra friheterna och där människor, varor, kapital och tjänster skall kunna röra sig helt fritt över alla gränser blir varje hinder ett problem, men hinder av olika slag behöver vi i stället ta bort.
Vi behöver harmonisera och bli, som det heter, driftskompatibla på olika områden.
Därför är det ett viktigt steg att kommissionen nu tar initiativ som innebär att vi steg för steg får samma system på järnvägsområdet.
Ett självklart första steg handlar då om just de transeuropeiska järnvägssystemen.
Det är viktigt att detta arbete får präglas av två insikter.
Den första insikten är att detta faktiskt måste få ta viss tid.
Det kommer nämligen att kosta betydande summor, inte minst om vi så småningom också skall ta steget från de transeuropeiska näten till övriga nät.
Till detta skall läggas att vi tillsammans med länderna i Central- och Östeuropa långsiktigt måste göra samma operation där.
Den andra insikten är att det åtminstone kortsiktigt går att hitta lösningar utan att ha samma system i alla länderna.
Att tåg redan i dag kan köra över gränser i Europa visar ju ändå att detta är möjligt, och det fungerar därför att ny teknik också kan byggas in i loken.
