# ID: svediakorp-gov409645
# author: Swoboda (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-02-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 523
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär, kära kolleger!
Jag vill naturligtvis först gratulera kollegan Savary till hans mycket goda arbete som är så bra att vi kan fatta beslut redan nu och inte ännu en gång behöver ta till det alltid lika spännande medlingsförfarande som jag hade sett fram emot.
Det gläder mig dock mycket, det har redan framhållits, att vi i och med det järnvägspaket som vi nyligen fattade beslut om och som kollegan Jarzembowski och jag själv lagt ner så mycket arbete i, tillsammans har fått fram ett riktigt tjusigt paket, vilket även kommissionären i högst väsentlig grad har bidragit till.
Inte bara någon form av usel kompromiss, utan ett verkligt bra paket!
För det andra dyker nu frågan upp: Kan vi luta oss tillbaka?
Är saker och ting härmed avklarade när det gäller järnvägen?
Kollegan Savary har redan pekat på att vissa frågor ännu är öppna.
Kommissionären har redan tagit upp några områden som rör frågan om att öppna marknaderna för varutransport och persontrafik och redan påbörjat arbetet, och jag anser att detta är mycket viktigt med tanke på frågan om arbetsvillkoren och arbetstidsregleringen.
Det stora problemet är konkurrensen mellan väg och järnväg.
Vad vi nu har gjort och kommer att fatta beslut om i morgon, innebär att vi gör järnvägen mer konkurrenskraftig.
Till alla dem som ständigt talar om konkurrens måste vi säga: konkurrens innebär eller bör innebära att utgångschanserna, konkurrensvillkoren, är någorlunda lika, men det är säkerligen ingen självklarhet för järnväg och väg.
Just nu när vi under det svenska ordförandeskapet talar om hållbar utveckling och sätter miljön i fokus, just när vi i samband med ett förslag om Europeiska unionens energiberoende talar om att energiberoendet skall minskas, så betyder det på det transportpolitiska området att större hänsyn måste tas särskilt till järnvägen.
Det är medvetet som jag inte säger: att järnvägen skall prioriteras.
För nog skulle det betyda en hel del om vi gav järnvägen samma förutsättningar för konkurrens som vägen.
Frågan om arbetstidsregleringen har jag redan berört.
Vad gäller lastbilstrafiken skall jag inte ens nämna den extrema vårdslösheten med kollektivavtalen - även på vägen - orsakad av vissa skenbara självständighetsförhållanden, den så kallade Willi Betz-situationen och Willi Betz-reglerna, vilket också har tagits upp vid ett flertal tillfällen, liksom frågorna om tariffbestämmelserna, givetvis även i fråga om de externa kostnaderna.
Helt avgörande blir frågorna emellertid i samband med utvidgningen.
När vi ser hur olika situationen är för järnvägen i de länder som vill kandidera, hur dålig, ja rentav miserabel infrastrukturen delvis är, då måste vi göra allt för att övervinna problemet inte enbart på Europeiska unionens nivå, utan också inom de kandidatvilliga staterna.
För inte ens det bästa, modernaste och mest integrationsvänliga järnvägssystemet i den västra delen av vår kontinent tjänar något till om vi inte samtidigt åstadkommer bättre järnvägsförhållanden i Öst- och Sydösteuropa, och till detta måste även Europeiska unionen bidra stort.
