# ID: svediakorp-gov409634
# author: Patakis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-02-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 441
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Inrättandet av sjösäkerhetskommittén under förevändning att man vill förbättra tillämpningen av lagstiftningen om fartygens säkerhet, liksom om miljöskydd och om boende- och arbetsförhållanden ombord på fartygen, innebär en ytterligare skärpning av Europeiska unionens reaktionära politik också inom sjöfartssektorn.
Kommissionens förslag innehåller reaktionära bestämmelser, som undergräver de internationella organisationernas roll, det gäller t.ex.
Internationella Sjöfartsorganisationen och Internationella Arbetsorganisationen.
Förslagens innebörd är i själva verket att man tillåter Europeiska unionens medlemsstater att avstå från att godkänna eller tillämpa förändringar i internationella avtal eller resolutioner, trots att de har alla skyldigheter såsom delaktiga i det internationella lagstiftningsarbetet.
Europeiska unionen agerar som polis för det europeiska storkapitalets intressen, den ingriper för att förändra den internationella rätt som utformats efter kriget.
Unionen utvecklas också till en global polis, som offrar säkerheten, själva människolivet och miljöskyddet till förmån för en ökning av monopolens vinster.
Vi motsätter oss helt grundtanken i denna politik, men också de ryckiga åtgärderna, som inte är effektiva utan bara syftar till att dämpa de oroliga reaktionerna från allmänheten, den fackliga arbetarrörelsen och miljöorganisationerna efter den mängd sjöolyckor som inträffat, med dödsoffer och ytterst allvarliga miljökonsekvenser.
De ekonomisk-politiska sjöfartsintressena i Europa försöker, i form av handelskrig med andra sjöfartsintressen, i bl.a.
USA, Japan och Australien, bygga upp en egen kontrollapparat för sjötransporter och driva igenom sin egen politik, vilket undergräver Internationella Sjöfartsorganisationens verksamhet.
Det leder till en oacceptabel diskriminering, som i sig medför ytterst allvarliga risker för en verklig sjösäkerhet.
Den viktigaste frågan när det gäller fartygens, och i synnerhet tankfartygens, säkerhet är redarkapitalets totala ansvarslöshet och den politik som stöder redarkapitalet på nationell, regional och internationell nivå.
Denna ansvarslöshet finns fortfarande och ökar ständigt.
Ett typiskt exempel är situationen på fartyg under bekvämlighetsflagg, som har ett direkt samband med den försämrade sjösäkerheten.
Det är också dessa fartyg som svarar för de flesta och allvarligaste olyckorna.
Jag anser att den politik som är inriktad på säkerheten för fartyg, passagerare, besättningar och miljö först och främst på ett effektivt sätt måste bekämpa redarnas ansvarslöshet.
Man måste vidta stränga åtgärder mot kränkningarna av lagstiftningen, som är flagranta och omfattande och som framför allt sker ostraffat inom ramen för IMO och de internationella avtalen.
Denna politik måste anpassas till fartygens ökade behov, den måste bidra till en förbättring av besättningarnas levnads- och arbetsförhållanden, den måste garantera besättningens och den fackliga rörelsens rättigheter och deras rätt att ingripa i frågor som rör säkerheten.
