# ID: svediakorp-gov409619
# author: Van Dam (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-02-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 945
# sentences: 55
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) Herr talman!
Oljetankern Erika som sjönk utanför den franska kusten för nu drygt ett år sedan har med rätta ägnats stor uppmärksamhet.
Något som har fått mindre offentlig och politisk uppmärksamhet är en annan typ av sjötransport, nämligen transporter av bulklast, främst malm och kol.
Konsekvenserna av att ett fartyg i den här kategorin sjunker är förvisso mindre om man ser till föroreningen, men antalet besättningsmedlemmar som därvid omkommer är betydligt högre.
Låt oss ta en närmare titt på olyckor med bulkfartyg: 146 olyckor har inträffat under de senaste tio åren, i vilka 780 sjömän har omkommit.
Av dessa bulkfartyg var 69 procent äldre än femton år.
Det går att påvisa två huvudsakliga orsaker till dessa olyckor.
För det första handlar det om bristande kunskaper hos besättningen och för det andra om fartygens fysiska skick.
För det mesta rör det sig om en defekt på bulkfartygets skrov som har uppstått till följd av felaktig lastning eller lossning.
På internationell nivå känner man till det här problemet.
Internationella sjöfartsorganisationen, IMO, utfärdade BLU-koden (Bulk Loading and Unloading Code).
Denna kod beskriver vilka rutiner som måste följas före, under och efter lossningen, både på fartyget och i hamnen.
IMO uppmanar alla deltagande länder att tillämpa denna BLU-kod på terminalerna i sitt land.
Med det föreslagna direktivet vill kommissionen, för medlemsstaternas räkning, hörsamma denna uppmaning.
Kommissionen har för avsikt att ta upp BLU-koden, med vissa anpassningar, i gemenskapslagstiftningen.
Huvudpunkterna i denna är för det första att en terminalrepresentant måste anställas, för det andra att en lastnings- och lossningsplan skall fastställas och för det tredje att de behöriga myndigheterna skall ha rätt att ingripa i de fall då oenighet råder mellan fartyg och hamn.
Dessutom föreslår kommissionen att som motsvarighet till den så kallade " ISM-koden " för fartyg - det är ett kvalitetssystem - också göra ett kvalitetssystem obligatoriskt för terminalerna.
Utskottet för regionalpolitik, transport och turism anser att kommissionens förslag är ett steg i rätt riktning.
Alla olyckor kommer inte att förhindras, med tanke på att den ödesdigra skadan ofta uppstår utanför Europeiska unionen.
Det ger dock en impuls till sektorn att gå försiktigt och ansvarsfullt tillväga med arbetet och på så vis undvika onödiga skador.
Eftersom problemet, precis som hela sektorn, är av global karaktär är det mycket viktigt med en internationell lösning.
Därför stöder vi förslaget om att ta upp BLU-koden i gemenskapslagstiftningen.
Att direktivets text ligger så nära BLU-koden som möjligt är viktigt för att förekomma en snedvridning av konkurrensen mellan länder inom och utanför Europeiska unionen.
Trots att vi instämmer med kommissionens förslag, går det att förbättra detta förslag på ett antal punkter.
Allra först vill jag peka på nödvändigheten av att garantera besättningens säkerhet med tanke på det tidigare nämnda stora antalet olycksoffer.
Vissa skärpningar i texten är på sin plats när det gäller detta.
För det andra: befälhavaren bär ett stort ansvar.
Det är då också logiskt att han är fullständigt informerad och att hans bedömning ligger till grund för beslutet om huruvida ett skepp skall lämna hamnen eller inte när en akut reparation har utförts.
För övrigt är det också av vikt att klassificeringssällskap underrättas om skador på bulkfartyg med tanke på att dessa sällskap ofta måste bedöma ett fartygs skick.
Det är endast möjligt om de förfogar över tillräckligt med information.
För det tredje har vi den roll som de behöriga myndigheterna spelar, vilka registrerar eller konstaterar oegentligheter under lastning och lossning.
De måste då åläggas skyldigheten att avbryta förfarandet, för att på så vis garantera fartygets och besättningens säkerhet.
För det fjärde: det är vida känt att kapaciteten hos hamnstatens inspektionsmyndighet, hamnstatskontrollen eller PSC, i medlemsstaterna är otillräcklig.
I detta direktiv riskerar PSC-myndigheterna att åläggas extra uppgifter.
Därför måste kommissionen se till att dessa uppgifter verkligen också utförs.
Till sist också några kommentarer till ändringsförslagen 14, 13 och 16.
Vi har redan sett att vi måste hålla oss så nära texten i BLU-koden som möjligt för att undvika snedvridning av konkurrensen och oklarheter.
Ändringsförslag 14 ligger inte i linje med detta, och jag kan därför inte ge det mitt stöd.
Ändringsförslag 13 har orsakat tillbörlig uppståndelse.
Manöverskrivaren är ett instrument som är till för att registrera färddata.
Där finner man ingen information om lastning och lossning.
Vidare har man i IMO-sammanhang redan träffat avtal om obligatorisk användning av manöverskrivare på bulkfartyg.
Resultatet av detta återfinns i Erika II-paketet.
Om en manöverskrivare finns ombord på ett fartyg så är det för övrigt hamnstatskontrollen som har till uppgift att utföra kontrollen av den och alltså inte terminaloperatören.
Terminaloperatören har inte de kunskaper som krävs för detta.
Kort sagt förstår ni säkert att jag inte heller kan stödja ändringsförslag 13.
Jag hoppas att kollegerna inser logiken i detta.
Ändringsförslag 16 från kollegerna Simpson och Fava kan jag omöjligen stödja.
Fartyg med en hemmahamn utanför Europeiska unionen åläggs skyldigheter som det inte finns några internationella avtal om.
Det är rättsligt sett omöjligt.
För övrigt arbetar man på detta.
Jag hoppas att det är ett lugnande besked till författarna.
Herr talman!
Om vi godtar det här förslaget, i lätt anpassad form, så anser jag att vi avsevärt har förbättrat säkerhetsgarantierna för bulkfartyg och deras besättning.
