# ID: svediakorp-gov409506
# author: Byrne (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-02-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,031
# sentences: 101
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Får jag först av allt tacka alla ledamöter som på ett värdefullt sätt har bidragit till den här debatten och alla har noterats noggrant.
Jag skulle som ett preliminärt svar till det som sagts, vilja säga att de som talade om konsumenternas förtroende satte fingret på en särskilt viktig fråga som tillkommer till de frågor om folkhälsan som vi diskuterar i dag.
Får jag rikta er uppmärksamhet på en viss aspekt av allmänhetens förtroende som några av er, särskilt Whitehead, hänvisade till.
Ibland beror allmänhetens förtroende till mycket stor del på var i BSE-cykeln medlemsstaterna befinner sig.
Frågor om folkhälsan är mycket viktiga, men jag vill först ta upp konsumenternas förtroende innan jag går vidare till aspekterna om folkhälsan.
Whitehead påpekade mycket riktigt att konsumenternas förtroende ligger högt i Förenade kungariket.
Konsumtionen av nötkött är i Förenade kungariket högre än det var före 1996.
Varför är det så?
Vilka lärdomar kan vi dra av det?
Jag tror att det är så för att människorna ser att förekomsten av BSE sjunker i Förenade kungariket trots att antalet fall fortfarande är det klart högsta i Europeiska unionen.
Varför är då konsumenterna så lugna att de nu konsumerar mer nötkött än de gjorde före år 1996?
Jag tror att det är för att de inser att den vetenskapliga rådgivningen var riktig, att lagstiftarna reagerade på rätt sätt och vidtog säkerhetsåtgärder och att myndigheterna i Förenade kungariket införde den lagstiftningen på rätt sätt.
Följden är nu att förekomsten av BSE minskar.
Av det har konsumenterna dragit slutsatsen: någon har ledningen, de gör något åt det, de verkar veta vad de gör eftersom förekomsten minskar.
Därför ökar deras förtroende och de konsumerar nötkött.
Den känslan måste man uppnå i resten av Europa men det kommer att ta tid eftersom konsumenterna i resten av Europeiska unionen inte har den händelseföljden i tankarna och vi vet alla varför: eftersom några medlemsstater som förklarade sig fria från BSE kort därefter var tvungna att medge att det förekom BSE i den medlemsstaten.
Det framkallade naturligtvis en omedelbar reaktion i konsumenternas förtroende eftersom konsumenterna hör: de som leder det hela vet inte vad de talar om och skyddar mig inte.
Vi vill inte göra våra konsumenter till mikrobiologer, men de måste ha känslan att någon har ledningen som vet vad de gör, och att det de gör på ett effektivt sätt skyddar konsumenterna.
Låt mig nu ta upp några av de frågor som ni tog upp med avseende på folkhälsan och de förfaranden som behövs.
Flera av er tog upp frågan om tester.
Rådet diskuterade det här i måndags.
Testning vid 30 månader fortsätter att vara normen, men det kommer att granskas fortgående.
Ett stort antal tester som är på gång kommer att ge oss ovärderlig information inom mycket kort tid.
Vi har inte tillräckligt många testresultat ännu för att dra några lämpliga slutsatser.
Det statistiska urvalet är inte tillräckligt stort, men när det är det så kommer vi att dra de slutsatserna.
Det kommer att göra det mycket lättare för oss att avgöra om det behöver göras mer eller inte.
När det gäller tredje land så kan jag säga att det beslut om specificerat riskmaterial (SRM) som fattades för en tid sedan gäller tredje land och import från tredje land från och med den 1 april i år.
Jag har skrivit till alla tredje länder, informerat dem om gemenskapsåtgärderna och även givit dem råd angående riskerna med kött- och benmjöl.
Min avdelning kommer också att inom kort hålla en konferens med tredje länder för att ytterligare betona den här frågan.
På frågan om ryggraden så är det naturligtvis så att ryggmärgen måste tas bort och förstöras.
Någon sade tidigare: räcker det inte - varför måste vi ta bort hela ryggraden om det är i ryggmärgen som det farliga ligger?
Naturligtvis måste frågan tas upp om de eventuella riskerna som kan komma från ryggens nervcentrum och borttagandet av ryggraden är särskilt avsett för just den frågan.
Borttagandet av ryggraden har varit ett krav sedan den 1 oktober.
Frågan är hur och var det skall ske.
Som jag sade så finns det svårigheter och risker beroende på var det sker, på slakthuset eller i slakteributiken.
Vi har inte tillräckligt med tid för att gå in i detalj på det här men jag upprepar det jag sade tidigare om att det här är en fråga som vi måste tänka över mycket noga.
När det gäller undantag så utför alla medlemsstater nu tester på döda djur och djur som befinner sig i riskzonen.
Det har gjorts på grundval av en undersökning som skall hjälpa till att ge en översikt över sjukdomens utbredning och ge oss mer upplysningar.
Sedan kan lämpliga beslut fattas mot bakgrund av den situationen.
Den särskilda frågan om antalet inspektioner kommer att tas upp i den rapport som jag bett medlemsstaterna att ge mig.
Ni kommer ihåg att jag skrev till medlemsstaterna den 4 januari och i en bilaga bad om detaljerad information.
Nu har vi fått mycket av den informationen som svar på skrivelsen och vi kommer naturligtvis att hålla kontakten med medlemsstaterna hela tiden och be om mer information och se till att allt övervakas.
Hänvisningar gjordes till reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken.
Det är till största delen en sak för min kollega Franz Fischler men medlemsstaterna utnyttjar inte helt möjligheterna till det som litet löst kan kallas för en grönare gemensam jordbrukspolitik.
I det sammanhanget borde jag säga att Franz Fischler och jag har upprättat en gemensam kommitté mellan våra avdelningar som skall undersöka den här frågan och se efter i vilken omfattning ändringar behöver göras, så att vi kan nå en situation där livsmedel produceras enligt mer naturliga metoder.
Det är inte sagt att vi skall överge tanken på industriell produktion av livsmedel.
Det kan vi inte göra.
(Applåder från höger) Det är en reflexartad reaktion som inte svarar mot konsumenternas behov.
Vi måste producera mycket livsmedel för att mätta människorna och det måste ske på rätt sätt också.
Det finns dock en önskan hos konsumenterna att vi borde ta upp frågan om naturlig livsmedelsproduktion.
Jag är inte helt övertygad om att den tagits upp helt tidigare och efter mina diskussioner med Franz Fischler kommer vi nu att undersöka det här noggrannare.
Någon hänvisade till det faktum att GJP-stödet inriktas mer på stora jordbrukare än på små.
Jag är inte nödvändigtvis säker på att det är så, men det verkar finnas tecken som tyder på det och det är en annan fråga som också måste tas upp.
Min förnämliga föregångare, Bonino, hade något att säga om frågan om upprätthållande av åtgärder.
Naturligtvis är upprätthållandet av vidtagna åtgärder en nyckelfråga.
Kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor spelar en avgörande roll.
Rapporter om åtgärder för införandet kommer också att tvinga medlemsstaterna till stor försiktighet.
Ni gjorde också en mycket relevant kommentar om fett.
Det är inte bara en fråga om att förbjuda dem.
Djur måste få fett i sin diet.
Frågan är var skall fettet komma ifrån och är dessa fettkällor säkra.
Den vetenskapliga styrkommitténs yttrande kanske behöver förklaras när det gäller just den här aspekten.
Den här frågan diskuterades ingående i rådet i måndags.
Slutsatserna gäller det faktum att fett från idisslare skall behöva tryckkokas på det sätt som vi alla känner till, men dessutom uttrycktes åsikten att det kanske hade blivit dags för att ta bort animaliska fetter från foder för idisslare och det är en fråga som skall diskuteras.
När man funderar över den frågan så måste man fråga sig vilka alternativ som finns: vegetabiliskt fett, soja, någon nämnde genetiskt modifierade ämnen.
Det finns många invecklade frågor som måste behandlas, men jag vill inte dröja med att under tiden lägga fram ett lämpligt förslag om tryckkokning av fett från idisslare.
Jag vill tala om att när det gäller Blair House-avtalet så är min kollega, Franz Fischler, mycket väl medveten om jordbrukares krav på en omprövning av det avtalet.
Några av er tog upp budgetöverväganden och jag måste säga att Berlintaket har uppnåtts.
Alla medlemsstater måste nu enhälligt komma överens om en ökad budget.
Någon hänvisade också till att vissa medlemsstater ökar sina egna skatter, momsen, för att betala för det här.
Det är en fråga för varje enskild medlemsstat.
Kommissionen har ingen behörighet att ta ut moms för några produkter och där ingår även jordbruksprodukter.
Man har även tagit upp en snedvridning av konkurrensen och i det avseendet står vi inför en kris.
Vi kan inte unna oss lyxen att harmonisera alla nationella åtgärder innan viktiga hälsoskyddsåtgärder vidtagits.
Vi måste fortsätta med detta och om de åtgärder som vidtas samtidigt behöver ändras eller justeras för att undvika snedvridning av konkurrensen, så måste vi göra det.
Andra tog upp behovet av att se till att vi har harmoniserade åtgärder över hela Europeiska unionen och det håller jag helt och hållet med om.
Jag har sagt det vid flera tillfällen.
Jag anser att förtroendet undergrävs om konsumenterna ser olika reaktioner i olika medlemsstater på samma risker.
Det undergräver konsumenternas förtroende.
Det har jag sagt vid flera tillfällen och det budskapet har gått fram.
Jag upptäckte i rådet i måndags att det rådde en stämning som innebar att ministrarna antog förslaget att vi måste frångå unilaterala åtgärder i enskilda medlemsstater och fortsätta med de åtgärder som inriktas på problemet över hela Europa.
När jag tog upp frågan om tester så skulle jag också ha nämnt att det ännu inte går att utföra tester på levande djur.
Det pågår dock omfattande forskningsinsatser på detta område och mycket pengar läggs ned för det ändamålet.
Det finns ett visst hopp vid horisonten när det gäller tester på levande djur, men ingenting är absolut säkert ännu och jag skulle inte vilja väcka några förväntningar eller förhoppningar i det avseendet.
Grossetête tog upp hur den gemensamma jordbrukspolitiken fungerar och jag motsäger inte någonting av det hon sade om hur den fungerar och hur den påverkar stora jordbruk, småjordbruk och så vidare.
Kan vi till exempel fortsätta med en situation där 45 procent av bidragen betalas för jordbruksgrödor, en sektor som är mycket intensiv och som sysselsätter mycket färre personer än andra viktiga sektorer?
Det är också en fråga som måste tas upp.
Posselt tog upp fetter och dioxin och frågan om jag och min kommissionsavdelning aktiv är sysselsatta med dioxinfrågan just nu efter offentliggörandet av den vetenskapliga styrkommitténs rapport om det för några veckor sedan.
Dioxin återfinns i fett.
Det är praktiskt taget omöjligt att filtrera bort dioxinet.
Det måste åtgärdas på annat sätt och det arbetar vi på just nu.
Graefe zu Baringdorf bad mig sedan ta upp frågan om ett totalförbud mot fett från idisslare i djurfoder.
Som jag sade tidigare i det här svaret så är det något som övervägs och det togs upp av rådet i måndags och behandlas inom ramen för ett ytterligare yttrande.
Det finns kontrollproblem som gör det svårt att se till att avskiljandet blir effektivt.
Jag skall med glädje hålla er informerade om den här frågan vartefter diskussionen fortgår.
Någon ställde frågan om hur maskinurbenad köttmassa skall hanteras.
Jag måste säga att det skall ingå i definitionen av specificerat riskmaterial (SRM).
På det sättet utökar vi definitionen av SRM till att även inkludera maskinurbenad köttmassa som sedan måste tas om hand på lagenligt sätt.
Det kommer att ske på ett sätt som överensstämmer med lagen som den ser ut just nu.
