# ID: svediakorp-gov409501
# author: Maat (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-02-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 403
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Först skulle jag vilja fästa uppmärksamhet vid de ekonomiska konsekvenserna av BSE-krisen.
Till att börja med har kommissionen till slut ändå övertagit förslaget från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling om att utnyttja det utrymme som fortfarande fanns kvar i jordbruksbudgeten på 970 miljoner euro.
Jag vill dock tillägga att det utrymmet då verkade lite större än det i själva verket är nu, även med tanke på eurons nuvarande ställning som faktiskt redan har slukat ytterligare 250 miljoner av beloppet.
Den andra punkten är att finansieringen naturligtvis inte är avklarad i och med det.
Det är bara en början.
Jag skulle uttryckligen vilja be kommissionen undersöka om det även finns andra finansieringsmöjligheter, i synnerhet inom ramen för denna kris med avseende på ett förslag om en konsumentskatt.
Vi skulle exempelvis kunna tänka oss en tillfällig skatt för kött, och på så vis skulle vi i vilket fall som helst kunna bekosta genomgripande åtgärder på ett bra sätt även i år.
Det är i sig ingen nyhet att man garanterar säkerheten även för andra produkter på det viset.
Se bara på miljöskatten för vissa produkter; i en del EU-länder förekommer även det.
En tredje punkt som jag anser vara viktig rör frågan om hur vi förhåller oss till medlemsstater som medvetet har struntat i att följa EU: s regler.
Ärligt talat, den röd-gröna koalitionen i Tyskland hävdade förra året gång på gång att de inte hade några problem, och därefter uppstår problemet och det skjuts över till någon annan.
Hur förhåller sig kommissionen och rådet till detta?
När det gäller denna fråga måste jag säga att kommissionen under de senaste åren har varit avsevärt mer konsekvent än rådet, för att bara ta ett exempel.
Då återstår frågan om vad lösningen är.
Lösningen är till syvende och sist ingenting annat än en väl fungerande kedjeövervakning, god kontroll och i vissa fall stränga åtgärder.
I fråga om detta anser jag att det är ett politiskt missbruk att hävda att lösningen kommer att ligga i en förändring av den europeiska jordbrukspolitiken till förmån för småskalighet eller biologiskt jordbruk.
Det är inte det saken gäller.
Det handlar om livsmedelssäkerhet.
Politikerna i Europa måste akta sig för att använda sig av den här krisen för egna politiska målsättningar.
