# ID: svediakorp-gov409482
# author: Jové Peres (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-02-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 395
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det ärende vi nu diskuterar skulle passa bra i en handledning för hur man inte bör agera i politiken vid hantering av det offentliga.
För det första är dröjsmålen med att sätta igång dessa åtgärder beklagliga, dvs. åtgärderna för att utplåna BSE.
Åtgärderna har alltid kommit i släptåg efter den allmänna oron och invånarnas exponering för risken har förlängts.
Redan för fyra år sedan formulerade detta parlament de rekommendationer som skulle ha gjort det möjligt att undvika denna sjukdom.
För det andra är bristen på medel att tillämpa föreslagna åtgärder beklagansvärd och själva hanteringen av krisen.
Dessa brister visar på viss blindhet och ibland tomrum i det europeiska bygget.
Även om det existerar skillnader mellan staterna är det förvånansvärt att man inte i tid förutsett de logistiska resurserna för att genomföra analys och eliminering av kött- och benmjöl eller riskmaterial.
De bristande ekonomiska resurserna är å andra sidan uppenbara, såväl på gemenskaps- som nationell nivå.
Både gemenskapsfördragen och staternas författningar innefattar en skyldighet att skydda invånarnas hälsa.
Därför är det absurt att försöka finansiera denna kris med skatter på konsumtion av kött eller med boskapsuppfödarnas intäkter.
Det skulle ge upphov till att mindre boskapsuppfödare försvinner.
Ibland verkar det som om vi är fångar i oss själva.
I Världshandelsorganisationen har vi, genom att avstå en del av vår marknad för vegetabiliska proteiner till Förenta staterna, accepterat en begränsning av vår produktion.
Vad skall vi göra nu?
Skall vi ersätta kött- och benmjöl med genetiskt modifierad soja som importerats från Förenta staterna?
I Agenda 2000 kom man överens om en minskning av stöden till boskapsuppfödarna.
Vi såg konsekvenserna.
Hur tänker vi att det skall gå att klara av en kostnadsökning och en oerhörd sänkning av priserna.
Men å andra sidan används inte heller enligt Agenda 2000 åtgärder för att utveckla uppfödning i stor skala.
Avslutningsvis kommer den " religiösa " respekten för långtidsbudgeten från Berlin att innebära att det inte är möjligt att klara av exceptionella situationer.
Ledamöter, låt oss vara realistiska.
Denna kris kräver en ändring i Europeiska unionens ståndpunkt inför Världshandelsorganisationen, en revidering av långtidsbudgeten från Berlin och en revidering av den gemensamma jordbrukspolitiken, med en ändring av dess obalanser och dess inriktning.
