# ID: svediakorp-gov409479
# author: Roth-Behrendt (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-02-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 871
# sentences: 50
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Vi befinner oss i en situation som vi vid det här laget redan har befunnit oss i i sex år.
Egentligen borde Graefe zu Baringdorf tala direkt efter mig, då skulle återigen de vara tillsammans som i sitt arbete de senaste sex åren i grund och botten inte har koncentrerat sig på något annat än BSE.
Mycket av det som jordbruksministrarna - halvt frivilligt, halvt ofrivilligt - nu har beslutat, har Europaparlamentet redan krävt i mer än sex år.
Byrne påpekade detta.
Hur var det med avlägsnandet av riskmaterial?
Det försökte alla medlemsstater att förhindra och blockera så länge det gick.
Herr Byrne, när jag nu hör att det är svårt att fundera på frågan om ryggradens avlägsnande, då är det återigen struntprat.
Vad skall det här betyda?
Nu måste vi betrakta ryggraden som riskmaterial, och det i alla medlemsländer.
Den måste avlägsnas, den måste avlägsnas i slakteriet, och den måste behandlas som riskmaterial.
Punkt!
Slut!
Inga små kryphål här och där igen!
Jag har vid det här laget lärt mig, efter elva år i detta europeiska parlament, att framsteg sker med snigelfart.
Det är bara så.
Vi har rört oss framåt i snigelfart.
Det är OK, så länge vi rör oss framåt.
Jag har inte alls något emot detta, men nu skulle jag vilja gå lite snabbare framåt, för vi har en stor möjlighet.
Runt omkring oss i medlemsländerna har vi darrande köttmarknader och därmed darrande jordbruksministrar och darrande ekonomiministrar och allt vad som därmed hänger samman.
Tyvärr gäller detta också bönderna, det gäller också köttbearbetningsindustrin och djurfoderproduktionen, som jag alltid nämner i ett andetag, vilka tidigare inte nödvändigtvis gjort något för att höja kvaliteten.
Om vi nu tittar på dessa kollapsande köttmarknader och inser de möjligheter som ligger i att nu föra fram åtgärder måste vi fundera på vilka åtgärder vi behöver.
Detta omfattar naturligtvis det ni just sade, herr Byrne, nämligen en utvidgning av begreppet riskmaterial, att vi nu äntligen kan förbjuda mekaniskt urbenat kött i sin helhet.
Nåja, det har vi kunnat göra i åratal, men det måste förbjudas i sin helhet, och inte återigen endast en del av skallbenet och av ryggraden!
Bort med allting, det behövs inte länge i ett överflödssamhälle som vårt, det står fullkomligt klart!
Vad behöver vi ytterligare?
Vi behöver faktiskt en likabehandling av djurfetter.
Det får inte vara så att vi i fråga om djurfetter eller gelatin gör skillnad på om det hamnar i den mänskliga näringskedjan eller om det används till exempelvis kosmetika eller läkemedel.
Det är omöjligt.
Fetter måste steriliseras med högtrycksmetoder, punkt slut!
Inget annat får längre användas.
Vi måste minimera riskerna, det står fullkomligt klart!
Sedan sade ni något underbart, herr Byrne.
Det skulle jag gärna vilja komma tillbaka till.
Hur behandlar vi undantag i medlemsländerna, när det gäller ryggraden, när det gäller fetter och annat.
Hur behandlar vi medlemsländer som är BSE-fria?
Då lutar jag mig avslappnad tillbaka och tänker att det där känner jag igen.
Det har jag redan hört en gång de senaste åren.
Vilket medlemsland är BSE-fritt?
Och, tillåt mig att fråga: Hur vet de det?
Tittar de in i huvudet på nötkreaturen, och om de kan det skulle de kanske kunna vara snälla och förklara för oss hur det går till!
Det skulle vi också vilja kunna!
Så länge medlemsländerna inte har gjort någon test som är heltäckande, med allt slarv vid dessa tester som vi känner till, så länge inte allt testas överallt, och det- jag håller med kollega Böge - även de djur som undantas från marknaden, för bara då får vi en fullständig bild, så länge det inte testas överallt vet vi inte om Finland, Österrike eller Italien är BSE-fria.
Så länge vi inte vet detta behandlar vi alla medlemsländer lika, punkt slut!
Då vill vi se vilket medlemsland som återigen blockerar, och det redogör vi klart och tydligt för allmänheten.
Jag skulle vilja se de medlemsländer som klarar av det.
Vid sidan av alla de punkter som jag inte kan tala om längre, kommer jag trots det kort till mitt älsklingsämne sedan lång tid tillbaka: Vi kan skapa hur bra lagstiftning som helst här i Europeiska unionen - men den är till ingen nytta så länge den inte kontrolleras i medlemsländerna.
Jag är övertygad om det i alla medlemsländer finns för få veterinärer, för få livsmedelskontrollörer och för få kontroller på plats.
Därför uppmanar jag er, herr Byrne, att ålägga medlemsländerna att informera er om hur många veterinärer det finns, hur många livsmedelskontrollörer det finns, när de kontrollerar något, och vad de tidigare har gjort och era månatliga rapporter välkomnar jag mycket och tackar er för!
(Applåder)
