# ID: svediakorp-gov409465
# author: Keßler (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-31
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 401
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära kolleger, herr kommissionär!
Å min grupps vägnar stöder jag föredragandens analys, slutsatser och redogörelser, jag delar även hans oro över de problem som den tvärvetenskapliga gruppen påvisar.
Jag tackar kollega Ferri för det arbete han har åstadkommit.
I EU finns det 15 olika brottsbalkar, ett antal polisapparater som delvis konkurrerar med varandra och 15 rättsliga system som alla är djupt präglade av mentalitet, tradition och en egen kultur.
Fram till dess att det blir en önskvärd förenkling av straffrättssystemen i EU, fungerar det rättsliga samarbetet med hjälp av ett komplicerat och föråldrat system för framställan om rättslig hjälp, vilket är ett laddat uttryck för nästan alla åklagare och domare.
Det europeiska samarbetet är mer nödvändigt än någonsin tidigare.
Exempelvis i Tyskland 1998 hade 77 procent av alla fall av organiserad kriminalitet en internationell koppling.
Rådet har stort handlingsbehov.
I exempelvis Luxemburg måste justitieministern personligen ge sitt godkännande när det handlar om ärenden inom banksektorn.
Nederländerna använder sig av egna kriterier för att bedöma betydelse, prioritering eller angelägenhetsgrad i stället för den anmodande statens kriterier.
I de fem länderna finns det inte tillräckligt med personal, inte tillräckligt med tekniska och ekonomiska medel inom systemet för rättslig hjälp.
Positivt att nämna är det nederländska KRIS-programmet, det irländska systemet och även Danmarks erfarenheter med de nordiska länderna.
Där det finns kontaktpunkter inom det rättsliga nätverket finns det goda erfarenheter och resultat, men detta nätverk påverkar på inget sätt den formella framställningen om rättsligt bistånd.
Enbart skapandet av kontaktpunkter garanterar ännu inte det kvalitativa språnget i det europeiska samarbetet.
Beredskapen för ett regelbundet utbyte lämnar vid några kontaktpunkter för övrigt mycket övrigt att önska.
Om rådet menar allvar med ett framgångsrikt bekämpande av den gränsöverskridande kriminaliteten, som helt enkelt ignorerar demokratin och den lagliga ekonomins regler, måste föredragandens och utskottets rekommendationer faktiskt omsättas i praktiken.
Jag skall nu inte i detalj gå in på vad Ferri redan har sagt, men det betyder att det är nödvändigt att kandidatländerna redan tidigt blir delaktiga i strategin för att bekämpa den organiserade kriminaliteten.
Det rättsliga nätverket måste byggas ut ytterligare, exempelvis med webbplatser om de enskilda rättsliga systemen, och slutligen måste Eurojust bli en vettig komplettering till Europol och OLAF.
