# ID: svediakorp-gov409463
# author: Ferri (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-31
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 859
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, ärade kolleger, käre Wieland!
Förmodligen kunde detta mitt betänkande vara sexigare, för rättvisan är i allmänhet naken, eller åtminstone görs det försök att klä av henne för att hon inte skall fungera så bra.
I själva verket tror jag att detta förslag till resolution skulle kunna utgöra ett första steg, ett ganska praktiskt och betydelsefullt steg, med tanke på att det tar sikte på konkreta frågor.
Låt mig göra en reflexion, och det är att medlemsstaterna, ofta på grund av en felaktig uppfattning av vad makt innebär, försöker hindra det som skulle kunna uppfattas som ett uppgivande av suveräniteten på framför allt det straffrättsliga området.
Att få gemenskapens suveränitet och den enskilda medlemsstaternas suveränitet att sammanfalla i den här frågan är med andra ord inte lätt.
Införandet av en mekanism för ömsesidig utvärdering från medlemsstaternas sida, något som nämns i den gemensamma handlingsplanen från Amsterdam 1997, som - även om det sker med en viss försening - har trätt i funktion, ger oss en möjlighet att göra en första bedömning.
De första fem medlemsstaterna har valts ut: Danmark, Irland, Grekland, Luxemburg och Nederländerna, och det finns en kommitté som utgörs av tre experter.
Det land man riktar in sig på har ingen expert närvarande, och därför blir förfarandet, om man säger så, ganska fritt.
Denna första utvärderingsrapport har för det första påvisat att det ofta finns ett starkt politiskt inslag i rättvisan, framför allt när det gäller framställningar om rättsligt samarbete i samband med brådskande åtgärder, beslag av tillgångar, husrannsakan, och detta genomförs på olika sätt, antingen med inblandning från justitieministern eller med inblandning från andra rättsliga myndigheter än de omedelbart berörda, etc.
Naturligtvis kan man även notera vissa positiva aspekter, till exempel ett datoriserat informationssystem i Nederländerna som kallas KRIS, som vi tagit som modell.
I dag står vi som alla vet inför en organiserad brottslighet som är betydligt mer sofistikerad, som utnyttjar avancerad teknik.
Den ändrar sina metoder och därför måste också vi reagera på ett annat sätt på brottsligheten.
Också rapporterna om Italien, Belgien, Spanien och Finland är klara, även om det bara är inofficiellt, inte officiellt.
Vi önskar emellertid att det skulle finnas en kontroll av denna utvärderingsmekanism, som så småningom skulle överlåtas åt domstolen, en förhoppning som även parlamentet har framfört flera gånger.
I detta förslag försöker vi framför allt visa på hur vissa regler om tillnärmning borde vara utformade.
Vi tänker, till exempel, på den dubbla straffbarheten, som ofta hindrar en normal och snabb rättslig process; vi tänker på sådant som betraktas som brott i någon av medlemsstaterna men inte i andra.
Det har till exempel inträffat att Luxemburg har vägrat att efterkomma de uppmaningar som skickats av rättsliga myndigheterna från ett annat land på grund av brott som anges i den nationella lagstiftningen.
Det finns med andra ord vissa hinder, och om vi inte lyckas överbrygga dem, så kommer det rättsliga samarbetet i själva verket att i slutändan bara bli ett ord.
Men för att det skall bli effektivt finns det redan ett färdigt andra förslag till resolution som gäller det ömsesidiga erkännandet av slutgiltiga domar.
Jag nämner det även i detta resolutionsförslag för att få en mosaik, ett fullständigt paket av åtgärder som syftar just till att få detta rättsliga samarbete att fungera bättre.
Vi känner alla behovet av att få ett elektroniskt arkiv, ett dokumentationscentrum, åtminstone över slutgiltiga domar, åtminstone inom gemenskapens ram.
Det står klart att det skulle vara mycket lämpligt om vi snabbt kunde få en förteckning över slutgiltiga domar mot åtalade eller redan dömda, på så hög nivå som möjligt i Europa, men en bra början skulle vara denna datorisering, som inte behövde få så stratosfäriska dimensioner, med tanke på att man i dag, via datorer, kan nå ganska snabba och viktiga resultat.
I förslaget till resolution hoppas vi också på ett tämligen snabbt införande av Eurojust - detta har vi redan träffat på i olika sammanhang - och framför allt av en europeisk åklagarmyndighet, den så kallade europeiske åklagaren som, åtminstone när det gäller allvarliga brott - organiserad brottslighet, e-brottslighet, manschettbrottslingar, maffia - skulle kunna bli gemensamt tongivande.
Vi önskar med andra ord se ett samarbete även från de dömande myndigheterna, åklagare och även nämndemän från olika medlemsstater, som sedan skall ingå i den europeiska åklagarmyndigheten som stödpersoner på nationell nivå.
Sammanfattningsvis är detta ett förslag som syftar till att stödja det europeiska rättsliga nätverket och så kallad " god praxis ": och detta skulle jag vilja stryka under, för till syvende och sist är det förnuftigaste, bästa praxis när det gäller reglerna, en direkt förmedling av framställningar om rättshjälp mellan domare och domare.
