# ID: svediakorp-gov409456
# author: Wieland (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-31
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 935
# sentences: 42
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(DE) Herr talman, mina damer och herrar, kolleger!
Kollega McNally sade tidigare att det i hennes betänkande handlar om en fråga som inte är särskilt sexig.
Jag tror att ju senare på dagen det blir, desto mindre sexiga blir betänkandena, utan att vilja förolämpa kollega Ferri, som står på tur.
Med det föreliggande direktivförslaget ändras och kompletteras totalt 10 direktiv, vilka delvis går tillbaka till år 1977.
Talmannen skänkte mig talartid såtillvida att han redan har räknat upp de nämnda yrkena.
Varför har vi med det här betänkandet gått fram med sådan omsorg, ända in i förlikningsförfarandet, även om vissa kanske säger att ledamöterna här låtsas som om de rör upp himmel och jord, men i grund och botten är det bara detaljer?
Varför insisterade vi med stor och bred majoritet på det här förlikningsförfarandet?
Detta har i allt väsentligt tre orsaker.
För det första: Så när som på arkitekterna och veterinärerna, med vissa inskränkningar, handlar det i bred betydelse om yrken inom hälso- och sjukvården.
I det vanliga livet kan man, om en skada uppstår, kräva skadeersättning, men människan är ingen Golf, ingen Skoda och ingen Citroën som man kan gå till mekanikern med eller även till hobbymekanikern, som mixtrar lite.
I de fallen finns det skadeersättningar så att skadan kan ersättas.
På hälsoområdet kan en skada i regel inte ersättas.
Därför finns det ersättningar för skada och värk.
Jag känner från min advokatpraktik inte till någon som inte gärna hade lämnat tillbaka denna ersättning om skadorna på hälsan i stället varit ogjorda.
Jag vill göra en liten avvikelse.
Jag tror att hela det här förfarandet även är ett vackert exempel på att rådet i framtiden borde ha öppna sammanträden, för vissa saker som framfördes där skulle verkligen ha intresserat medborgarna - från Grekland till Irland och från Italien till Finland - och dessa hade tänkt, men vad är det min regering för fram, vi vill ha ett högre skydd!
Intresset för de här sakerna är därför mycket stort.
För det andra, och därmed kommer jag till gränssnittet till det andra ärendet: Vi har den inre marknaden, vi har ett intresse av att, oberoende av hur ett utbildningsbevis har förvärvats, skall det kunna användas i samband med den fria rörligheten för människor och tjänster.
Naturligtvis har medlemsstaten på den motsatta sidan och medborgaren ett intresse av att man för det första frågar den som omedelbart efter sin examen packar sin väska och vill åka till en annan medlemsstat hur den här utbildningen var.
I det andra fallet, om någon tio eller trettio år efter sin examen säger att han vill åka till en annan medlemsstat, har då inte medborgarna och de mottagande medlemsstaterna ett intresse av vad den här människan över huvud taget har gjort de senaste åren efter sin examen.
Har han fortbildat sig?
Är han fortfarande på toppen av sin utveckling?
Då kommer jag till den tredje punkten.
Parlamentet har ett seriöst intresse av att vi producerar läsbara texter.
Jag har redan antytt att jag är jurist.
När jag läste in mig på den här historien måste jag säga att jag stötte på den ena katastrofen efter den andra.
Det vi producerar här är i grund och botten datasopor för den intresserade allmänheten.
Av den här raddan förslag har parlamentet med bred majoritet antagit elva ändringar, och det enda jag ångrar vid inträdet i förlikningen är att jag inte krävde någon kontroll av majoriteten, eftersom en sådan hade visat att vi var över 400 kolleger som röstade för det.
Mitt tack gäller därför även kollega Gebhardt, som jag arbetade tätt tillsammans med, med vilken vi snickrade ihop denna breda majoritet och hade förtroendet, trots att vi i förlikningsdelegationen var tre kolleger från PPE, eftersom det blev så genom kammarens reglering.
Jag vill inte tråka ut er med detaljer - tidsfrister för genomförande, krav på utbildningsbevis som förvärvats i tredje land, ändringen av ordet " liknande " till " likvärdig " och slutbetyget från den italienska farmaceututbildningen.
Mycket kort om tre grundvalar.
För det första: Kommissionen har förklarat att den i framtiden kommer att producera konsoliderade texter.
Jag kan bara uppmuntra alla föredragande att även på sina områden kräva att det här sker snabbt.
För det andra: livslångt lärande.
Vi kan inte jämt och ständigt bara prata om det, utan vi måste kräva det.
Vi har, anser jag, lyckats få en bra kompromiss.
Av subsidiaritetsskäl har vi inte producerat någon lagstiftning, men vi kunde hävda oss i fråga om skälen.
Slutligen, för det tredje: Utbildningen för specialister på det allmänmedicinska området höjdes till tre år.
Frankrike gav med sig, ökade från två och ett halvt år till tre år, samtidigt som Belgien och Finland tillstod att detta speciella slag med en längre grundutbildning också kan godtas.
Därför kan jag säga till er att vi kunde uppnå ett bra förlikningsresultat, och jag skulle vilja ber att ni röstar för det.
Jag vill med en mening tala om för er att vi beklagar att kommissionen tyvärr inte var med oss från början i de punkter som vi krävde och där rådet slutligen gav med sig.
