# ID: svediakorp-gov409444
# author: Patten (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-31
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 971
# sentences: 40
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Jag har tidigare i dag deltagit i två debatter om Mellanöstern och Medelhavet och nu går vi vidare till något lättare område, kanske, men förvisso ett mycket viktigt sådant.
Låt mig först inleda med att tacka parlamentet för det stöd som det har gett detta förslag från kommissionen, först med att anslå en budget för genomförandet av denna förordning i nivå med kommissionens begäran för år 2001 på 15,6 miljoner euro.
Vi är ytterst tacksamma mot parlamentet för det.
Sedan skulle jag vilka tacka parlamentet för att det enhälligt antar, vilket jag hoppas det kommer att göra, det positiva betänkandet av föredraganden Mann.
Jag tar detta som ett starkt bevis på parlamentets breda godkännande av kommissionens förslag rörande de industrialiserade länderna.
Låt mig i detta skede uttrycka vår varma tacksamhet till fru Mann och även till hennes kollega, fru Read, för deras konsekventa, konstruktiva arbete med att utveckla våra transatlantiska förbindelser.
Eftersom jag skall besöka Förenta staterna, Kanada, Japan och Australien under de kommande tre månaderna är jag mycket glad över att vi har gjort dessa framsteg i kväll.
Våra förbindelser med de industrialiserade länderna har avsevärt fördjupats och faktiskt breddats under senare år.
Vi förflyttar oss från en smal fokusering på handel till vittomspännande förbindelser som omfattar allt från gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, rättvisa och inrikesfrågor, utbildning och kultur, miljöfrågor, vetenskap och forskning och, något som jag anser särskilt viktigt, utbyten mellan människor.
När det gäller Förenta staterna och Kanada är dessa vittomspännande förbindelser redan en realitet, medan andra partner som Japan, republiken Korea, Nya Zeeland och Australien är ivriga att utveckla liknande förbindelser.
Hörnstenarna i dessa förbindelser är gemensamma värderingar och de liknande intressen som vi delar.
Så medan vi å ena sidan ser en ökande efterfrågan på närmare samarbete med några av våra viktigaste partner har vi å andra sidan saknat den rättsliga ramen för att kunna följa upp saker.
För närvarande har vi faktiskt bara rättslig grund för åtgärder med Kanada och Japan.
För det sistnämnda är åtgärderna begränsade till marknadstillträde och detta upphör i slutet av detta år.
När det gäller Förenta staterna har vi inte någon rättslig grund alls, vilket tvingar oss att genomföra projekt inom ramen för den nya transatlantiska dagordningen som pilotprojekt eller förberedande åtgärder, vilka inte kräver en rättslig grund men som är begränsade i tiden till antingen två eller tre år.
Det kommissionsförslag som diskuteras syftar till att lösa denna situation genom att införa en fast och gemensam rättslig grund som stöd för våra förbindelser med de industrialiserade länderna.
En gemensam rättslig grund är lämplig, eftersom våra förbindelser med alla dessa länder grundas på gemensamma värderingar och delade intressen.
Det är även passande därför att det skulle göra det möjligt för kommissionen att utveckla liknande program i möjligaste utsträckning med alla eller några av dessa länder.
Dessutom, om det kopplas till en enda budgetpost som vi har föreslagit, skulle vi få uppenbara administrativa fördelar.
Vi skulle förbättra effektiviteten enormt genom att inrikta oss på storskaliga ekonomier och skapa största möjliga flexibilitet.
Man skulle också få en bättre insyn i budgeten både för parlamentet liksom för rådet.
Till sist, en gemensam rättslig grund i förbindelse med en enda budgetpost är i linje med kommissionens politik för att begränsa antalet små rättsliga grunder och budgetposter.
Jag skulle vilja understryka den vikt som kommissionen lägger vid detta förslag.
Fördelarna med ett gemensamt, rättsligt och budgetmässigt regelverk för att stödja våra förbindelser med de industrialiserade länderna är uppenbara.
Jag är förvissad om att vår första rapport till parlamentet om resultatet av genomförandet av denna förordning, som vi kommer att lägga fram om några år, skall bevisa detta till parlamentets belåtenhet.
Låt mig nu tala om de 14 ändringsförslag som antagits av parlamentet.
Det gläder mig kunna säga att kommissionen kan godta 11 av dem.
Mann och Ferrer hänvisade speciellt till ändringsförslag 5.
Ändringsförslagen 4 och 5 gäller uppdelningen av ansvarsområden mellan gemenskapen och medlemsländerna för marknadstillträde och exportfrämjande åtgärder.
Read påpekade att medlemsländerna är mycket känsliga när det gäller denna fråga.
Om dessa två ändringsförslag godkänns, skulle det leda till en avsevärd svängning bort från medlemsländerna, mycket mer än vad vi kom överens om avseende förordningen för det japanska marknadstillträdet för några år sedan.
Även om jag inte är rädd för att ha enstaka meningsskiljaktigheter med rådet skulle jag avråda från ett antagande av dessa två ändringsförslag.
Ändringsförslag 14 från budgetutskottet skulle bli ett undantag från kommittébeslutet från 1999 och är därför inte heller godtagbart.
Avseende det ändringsförslaget anser jag i varje fall inte att det är antalet deltagare i kommittémötena som faktiskt bör vara av betydelse för oss eller parlamentet, det är hur många av dem som får ersättning från gemenskapens pengar.
Detta är en övergripande fråga som bör få en generell lösning i stället för att tas upp i varje förordning och jag hoppas att vi kan gå vidare på den grunden.
Återigen skulle jag vilja tacka föredraganden mycket varmt för hennes konstruktiva och intelligenta hjälp med att utveckla våra förbindelser med några av våra närmaste vänner runt om i världen.
I detta speciella fall rättar vi till ett missförhållande och fyller en viktig lucka, som Jarzembowski påpekade för en stund sedan.
Så jag vill tacka parlamentet för deras förståelse och jag litar på att det inte kommer att göra alltför våldsamma invändningar mot det faktum att jag vill avråda från 3 av de 14 ändringsförslagen.
