# ID: svediakorp-gov409428
# author: Isler Béguin (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-31
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 260
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär, kära kolleger!
Järnvägseuropa är på väg.
Det var på tiden.
Det var till och med mer än på tiden att verkligen bygga järnvägens Europa, och framför allt att skaffa medel för att genomföra det.
Vi kan slutligen vara trygga, vi kan uppfylla medborgarnas förväntningar, och tro att överföringen från vägen till järnvägen har inletts.
Förlikningen om det som vi kallar " järnvägspaketet " kommer att ha gjort det möjligt att lägga denna första sten.
För närvarande handlar det om att verkligen och konkret investera för att göra det möjligt för järnvägen att motsvara förväntningarna och finna sin rätta plats som det minst miljöförstörande transportmedlet, vilket också bidrar till att minska utsläppen av växthusgaser.
Jag skall fortsätta med att erinra om vetenskapsmännens alarmerande prognoser om klimatförändringarna, som till stor del beror på vägtransporten.
En isbit smälter snabbare än järnet i järnvägsformen svalnar.
Även om man kan glädjas åt beslutet vid det fransk-italienska toppmötet att bygga en ny järnväg mellan Lyon och Turin måste Europeiska unionen fortfarande visa stor djärvhet i sina infrastrukturprojekt.
I vissa fall ställer man sig fortfarande frågan om det är bättre att bygga en ny motorväg, eller att tänka på järnvägen.
Jag tänker särskilt på fraktpassagen i Moseldalen, det som man kallar projektet med A32.
Europeiska unionen måste gå i täten för att järnvägen skall blir det transportslag som medborgarna föredrar och det naturliga eller till och med påtvingade transportmedlet för varor.
