# ID: svediakorp-gov409424
# author: Meijer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-31
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 494
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Min grupp förespråkar att man undanröjer onödiga gränshinder inom järnvägstrafiken.
Ser man till miljö, utrymme, säkerhet och arbetsförhållanden vill vi helst också att stora delar av den godstrafik som nu går över vägarna flyttas över till järnvägen.
Det bästa sättet att uppnå denna upprensning är att sluta goda avtal mellan Europeiska unionens medlemsstater.
Därför instämde vi med de avtal som träffades genom rådets försorg i december 1999 mot slutet av det finländska ordförandeskapet.
Dessa avtal skapade utrymme för transnationella genomfartskorridorer och för undantags- och övergångsbestämmelser som gjorde det möjligt att i god tid få bort nackdelarna.
Tyvärr ansåg majoriteten i parlamentet att avtalen var otillräckliga och att större tonvikt borde läggas vid avreglering och privatisering.
Den åsikten passar in i en modetrend som har lett till en nyliberal anstormning riktad mot allmännyttiga tjänster, offentliga affärsverk och organiserade arbetstagare, framför allt inom post-, järnvägs- och energisektorn.
Det var företag med en potential att visa oss att vi kan organisera vår ekonomi mer demokratiskt, miljövänligare och på ett mindre vinstbegärligt sätt, men dessa företag tvingas nu anpassa sig till vinstintressen och konkurrens.
De som förespråkar avregleringen betraktar järnvägen som ett hämmande statsmonopol med besvärliga och krävande fackförbund.
Men deras alternativ kan leda till kaos och intressekonflikter och till nya monopol utan någon som helst demokratisk kontroll.
En avreglering kan naturligtvis vara till fördel för enskilda privata företag som får mer frihet och fler möjligheter att skaffa nya inkomster, men det garanterar inte att man får möjlighet att välja mer miljövänliga transportsätt.
Däremot kan det innebära stora nackdelar för de redan befintliga järnvägsföretagen, för deras personal och för det demokratiska beslutsfattandet om deras framtida transportpolitik.
Av den anledningen var min grupp i detta fall mer överens med rådet än med majoriteten i parlamentet.
Hade det varit upp till min grupp hade denna förlikning alltså inte varit nödvändig.
Trots det har jag bidragit till den utifrån uppfattningen att de oförsonliga ställningar som har intagits står i vägen för alla positiva resultat och att det inte heller är förståndigt att dra tillbaka den finska kompromissen.
Även om jag har röstat emot den riktning som parlamentet valde tidigare, pläderade jag för viljan att sluta en kompromiss i parlamentsdelegationen den 22 november.
När det målet var uppnått avstod jag som tecken på min uppskattning för detta förfarande från att rösta, precis som majoriteten av min grupp kommer att göra i morgon vid slutomröstningen.
Resultatet av denna förlikning leder till att avregleringar äger rum i högre utsträckning än vi anser vara nyttigt, men i mindre utsträckning än vad som var risken till en början.
Jag är för övrigt rädd för att det här förlikningspaketet inom kort kommer att hinnas upp av ännu mer långtgående avregleringsplaner från Europeiska kommissionen som min grupp då inte kommer att kunna instämma med.
