# ID: svediakorp-gov409420
# author: Hatzidakis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-31
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 437
# sentences: 8
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr vice ordförande i kommissionen!
Sedan 1994 då jag valdes in i Europaparlamentet minns jag hur diskussioner har pågått om de väldiga problem som de europeiska järnvägarna har och jag förmodar att dessa diskussioner förekom också innan jag valdes in.
Trots att vi under åratal har konstaterat problemet tror jag att den kompromiss som vi nu talar om och som är resultatet av förlikningen mellan parlamentet och rådet kanske är det första stora avgörande steget mot ett enda sammanhängande järnvägstransportnät och detta i riktning mot den så nödvändiga avregleringen vilken - jag anser, herr talman, är nödvändig därför att på det viset kommer vi att stödja även konkurrenskraften för de europeiska järnvägarna som sedan åratal för en tynande tillvaro utan att vi kan göra något väsenligt.
Och jag tror att de som sysslar med ärendet inte kan göra något annat än att ge de hedersbetygelser som sig bör både till Europaparlamentet och naturligtvis till kommissionen för att de under sju år nu har uppfordrat rådet att agera i den riktning som rådet slutligen, tror jag, nödgats till, och som säkert kommer att ha en gynnsam verkan för de europeiska medborgarna, konsumenterna, tågpassagerarna och för dem som transporterar varor per järnväg.
Jag påminner om att rådet i Helsingfors, då det lyckades med en kompromiss mellan de 15 ministrarna, ansåg att målet var nått när det gäller avregleringen av järnvägarna och de nya institutionella reglerna.
Det är viktigt, anser jag, att parlamentet med stöd av kommissionen lyckades övertyga rådet så att vi i dag har framför oss en kompromiss som är bättre än kompromissen från Helsingfors.
Jag skall inte fastna i detaljer, eftersom de har tagits upp av de båda föredragandena vilka känner till frågan mycket bra och vilka jag vill gratulera till resultatet med kompromissen, utan jag vill bara påminna om betydelsen av klausulen om ytterligare avreglering av järnvägstransporterna samt betona att det i stort sett inte förekommer undantag och dispenser för medlemsstaterna förutom de som är helt nödvändiga på grund av medlemsstaternas natur och belägenhet på den geografiska kartan.
Avslutningsvis, herr talman, skulle jag vilja uttrycka en önskan, nämligen att rådet hädanefter skall fungera med större öppenhet, att rådet tidigt skall samtala med de föredragande och att rådet kommer till Europaparlamentets utskott inte bara för att stärka Europaparlamentets roll utan för att få en större snabbhet i beslutsfattandet, en snabbhet som verkligen bör vara större än de 16 kilometer i timmen som i dag är medelhastighet för järnvägarna.
