# ID: svediakorp-gov409418
# author: Jarzembowski (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-31
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 868
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(DE) Herr talman, kära utspridda kolleger!
Efter sega men rättvisa förhandlingar mellan det franska ordförandeskapet och företrädare från Europaparlamentet lyckades vi - parlamentet - på kvällstimmarna den 22 november i förlikningsförfarandet uppnå tydliga framsteg om tre grundläggande direktiv om avregleringen av järnvägarna - närmare bestämt utvecklingen av järnvägar, tillstånd för järnvägsföretag, tilldelning av infrastrukturkapacitet - och därmed framsteg för ett ytterligare öppnande av järnvägssektorn.
Jag kommer att sammanfatta dem i tre punkter, och jag välkomnar er, ärade fru vice ordförande!
Tre punkter var det som vi drev igenom gentemot rådet.
För det första: För gränsöverskridande godstransporter beslutades om en slutgiltig öppning av alla nationella järnvägsnät, och det senast från och med 2008.
Därmed uppnådde vi att alla medlemsstater vid den tidpunkten inte bara måste öppna järnvägssträckor i det så kallade europeiska järnvägsnätet, utan hela sitt nät för järnvägsföretag från andra EU-stater.
För det andra: Undantagsklausulen, som hade gjort det möjligt för medlemsstaterna - ursprungligen planerad av Österrike - att undandra sig de strikta europeiska planerna för de aktuella nationella regleringsorganen, ströks.
Därmed uppnådde man som jag ser det att det i alla medlemsstater inte är de nationella järnvägsföretagen eller med dem förenade organ som skall besluta om tillstånd för järnvägsföretag samt tilldelning av järnvägssträckor och uttag av banavgifter, utan faktiskt oberoende organ.
Alltså, detta är de båda viktiga komponenterna: En öppning av alla nät för den gränsöverskridande trafiken och inrättandet av en oberoende regleringsmyndighet i alla medlemsstater, för att säkerställa en rättvis konkurrens.
Om jag bara får säga några ord om min kollegas betänkande: Det tredje väsentliga som uppnåtts i mina ögon är att vi genom en ny bestämmelse har plockat upp målet om att låta användarna bära kostnaderna för användningen av järnvägsinfrastrukturen.
Därmed uppnådde vi att uttaget av banavgifter på lång sikt kan ökas och bli kostnadstäckande, så att byggande, underhållning och även utbyggnad av näten kommer att bäras av användarna, och inte i längden av skattebetalarna.
Som jag ser det behöver vi nämligen i längden fortfarande en åtskillnad mellan infrastrukturen och förvaltningen.
Emellertid behöver vi i vilket fall som helst att nätet underhålls av användarna.
Därför behöver vi det långsiktiga målet med kostnadstäckning genom avgifterna.
Enligt min åsikt är det så att vi med dessa tre viktiga steg bryter upp de nationella stelnade järnvägsstrukturerna och skapar nya möjligheter till konkurrens järnvägsföretagen sinsemellan.
Europaparlamentet har kämpat för detta i samarbete med kommissionen.
I början var kommissionen inte så entusiastisk, men i slutet kämpade den tillsammans med oss för att vi skall uppnå denna avreglering, och jag vill därför framföra mitt särskilda tack till vice ordföranden för hennes samarbete i förlikningsförfarandet.
Jag tror att Europaparlamentet tillsammans med rådet och kommissionen därmed har satt upp ramvillkoren för en attraktiv järnvägssektor med ett större utbud av kundinriktade, gränsöverskridande frakttjänster i framtiden.
Vi vill ju med hjälp av konkurrens modernisera järnvägssektorn så att slutligen mer gods flyttas över från väg till järnväg, eftersom det av miljöskäl är mycket viktigt att på långa sträckor föra godset nerifrån vägarna och upp på järnvägen.
Tillåt mig att göra ett inpass: Förlikningsförfarandets förlopp styrkte återigen medbeslutandeförfarandets betydelse, vilket för oss inom transportsektorn kom att gälla först med Amsterdamfördraget.
Enbart på grund av medbeslutandeförfarandet lyckades vi bryta upp rådets position.
Kom ihåg att det franska ordförandeskapet trodde att förhandlingarna var över efter den första behandlingen av rådets gemensamma ståndpunkt, och att vi skulle vara tvungna att acceptera.
Nej, vi lyckades att komma vidare genom ett rättvist förlikningsförfarande och åtminstone för gränsöverskridande godstransporter genomföra den inre marknaden senast från år 2008.
Tillåt mig att göra en kort utblick.
Det räcker inte att skapa lagar, direktiv och förordningar, det räcker inte heller att bara genomdriva införlivandet i nationell rätt.
Min grupp uppmanar de befintliga järnvägsföretagen - och jag ser att ett är representerat uppe på åhörarläktaren, vilket jag är tacksam för - att de redan nu förbereder sig så att de, om den europeiska lagstiftning som vi nu beslutar om skall genomföras år 2003, utnyttjar de nya bestämmelserna.
Så borde exempelvis Deutsche Bundesbahn, kanske tillsammans med den nederländska järnvägen eller andra järnvägsföretag, verkligen utnyttja möjligheten att genomföra gränsöverskridande godstransporter.
Jag anser att det här krävs att de traditionella järnvägarna verkligen driver igenom den marknadsöppning som vi har skapat.
Om emellertid de traditionella järnvägsföretagen inte utnyttjar den nya möjligheten med avregleringen, så kommer vissa industriföretag att fundera på att själv göra affärer med små järnvägsföretag och använda sig av den europeiska lagstiftningen.
De kommer att ha rätt till detta.
I Tyskland finns det 180 tillåtna järnvägsföretag och de är tillåtna var de än är verksamma, även om de tidigare bara har varit regionalt verksamma.
Jag anser även att vi skall uppmana alla berörda, järnvägsföretagen och näringslivet, att redan nu förbereda sig för att utnyttja konkurrensen, för att flytta över mer gods från väg till järnväg!
