# ID: svediakorp-gov409374
# author: Fava (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-31
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 501
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Denna debatt lär oss, än en gång, att ordet fred är en lögn om det inte åtföljs av politiska åtgärder, om man sen inte vågar ta risken att välja.
Fred är ett farligt ord om det är Europeiska unionen som måste uttala det och om vi inte är kapabla att utnyttja detta ord och låta det åtföljas av handling.
Den handling som krävs av oss är en politisk handling, dvs. att vi direkt och fullt ut axlar det politiska ansvaret för fredsprocessen i Mellanöstern.
Europeiska unionen, herr talman, deltar antingen fullt ut i fredsprocessen, inte bara som handelspartner, inte bara som det största givarlandet, eller också inte alls.
Låt mig påminna om det sammanhang som många av mina kolleger redan har beskrivit så bra: å ena sidan, tre resolutioner från Förenta nationerna som gäller territorier och flyktingar, ignorerade av Israel även när det gäller ett enkelt godkännande av de principer som dessa resolutioner innehåller; å den andra, ett permanent belägringstillstånd i de palestinska territorierna: 120 000 anställda som förhindras att arbeta, skador för tre miljarder dollar, löner som betalas till tjänstemän och administratörer enbart tack vare direkta kontantutbetalningar från Europeiska unionen, hälften av de civila som dödats är under 18 år.
Herr talman!
Jag är inte intresserad av vilken färg kulorna har, de kan vara israeliska, irakiska eller turkiska.
Jag hävdar att Europeiska unionen har en skyldighet att fördöma varje kula som dödar ett barn.
Slutligen, herr talman, det som oroar mig mest är apartheid, ett ord som inte borde ha hemortsrätt när vi talar om Mellanöstern och Palestinafrågan, men som tyvärr är en del av det klimat som vi är tvungna att leva med: misstanken att i den regionen bedöms livet efter olika skalor om man är arab eller israel.
Framför allt när det gäller förmågan att uppröras och att finna sig i omständigheterna.
Det är omöjligt att inför allt detta bevara en kylig distans.
Vi måste hävda regler och principer, framför allt om regeringen Bush skulle visa sig inte kunna eller vilja garantera dessa regler och dessa principer.
Det är sant - det påminde Solana om - förhandlingarna fortsätter, men parallellt med förhandlingarna fortsätter också de nya bosättningarna från den israeliska regeringen.
Detta är anledningen till att vi inte fullt ut kan dela Solanas optimism.
Vi måste se längre, säger kommissionär Patten.
Vi instämmer!
I dag är det politiska ansvar som åligger oss att uppnå ett fredsavtal; i morgon kommer det att vara att se till att det avtalet respekteras och att dess internationella legalitet garanteras: i Mellanöstern väntar de på Europa, herr talman, för de tror på Europa.
Om inte vi själva tror på Europa, så kommer det förtroendet att visa sig fullständigt meningslöst.
