# ID: svediakorp-gov409373
# author: Morillon (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-31
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 473
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Europa kan inte längre nöja sig med att från sin balkong titta ned på vad som händer på andra sidan Medelhavet och ge sig gott samvete genom att mer eller mindre generöst tilldela medel som det inte alltid kunnat kontrollerat användningen av, vilket kommissionär Patten lämpligt just erinrat om.
Europa måste ta det ansvar som förväntas av det, bredvid sina amerikanska partner.
Det är vad ni ägnar er åt, herr höge representant, och vi är många som gläds åt de åtgärder ni vidtagit i den riktningen, i nära samarbete med Moratinos.
I avvaktan på resultaten av ändringarna som gjordes i Washington och de som sannolikt kommer efter resultatet av det kommande valet i Israel, förstår vi att ni alla måste vara försiktiga och att det är svårt för er att i dag göra någon som helst prognos, även om vi i era uttalanden, herr Solana, kunnat skönja en viss optimism som vi inget hellre vill än dela.
Vår övertygelse inom PPE, vilken jag är övertygad om delas av ett stort antal av våra kolleger i andra politiska grupper, är att genom er måste Europa helt opartiskt blanda sig i den pågående förlikningsprocessen, för att den skall kunna utmynna i det förväntade lugn som föregår den förväntade försoningen.
Europa kan bara göra anspråk på denna medling om det inte ställer krav på neutralitet, som om det var direkt ointresserat, utan på opartiskhet.
Men det är tyvärr inte den bild Europa gett av sig själv genom att dela upp sig, i går återigen, som den gjorde i samband med omröstningen den 20 oktober förra året i Förenta nationernas generalförsamling.
Herr höge representant!
För att ni skall kunna tala i Europeiska unionens namn måste unionen tala med en röst.
Jag ber er, och jag ställer frågan till rådets tjänstgörande företrädare, hur är det med det i dag?
Har ni i era kontakter med medlemsstaternas regeringar noterat en vilja till harmonisering av åsikterna?
Det blir min första fråga.
Min andra fråga vänder sig lika mycket till rådet som till kommissionen och hänvisar till den som jag ställde till er, herr höge representant, vid den föregående debatten och då ni inte hade tid att lämna något svar.
Anser ni inte att tiden kommit för ett intelligent initiativ från Europeiska unionen om Jerusalems ställning?
Jag glömmer inte att vi i Strasbourg hörde de modiga förslagen från ordföranden i Knesset och hans palestinska motsvarighet.
Kan vi räkna med er, herr Solana, för att med all den diplomati och stramhet som krävs erinra era samarbetspartner om att Jerusalem inte bara är judendomens och islams heliga stad utan även hela kristenhetens?
