# ID: svediakorp-gov409371
# author: Pannella (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-31
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 883
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herrar företrädare för ordförandeskapet, kommissionen, herr Solana, hög representant, ärade kolleger!
Jag har naturligtvis lyssnat på samtliga inlägg och jag har även läst betänkandena.
Personligen anser jag att de frågor, som behandlas i fördragen som upprättar Europeiska unionen, från Romfördraget och framåt, som historien och europeisk rätt behandlar och ställer, i sin helhet utplånats från era samveten med undantag av enstaka nödrop som mumlas som en litania: mänskliga rättigheter, etc., etc.
Den verklighet vi står inför gör oss till medbrottslingar med det onda, med mördarna och dem som torterar rätten till liv och det rättvisa livet och som vi har framför oss med all önskvärd tydlighet, sedan 1985, i det som blev f.d.
Jugoslavien.
Ett beteende som dagens saknar strategi, saknar kunskap om vår unions institutionella mål, åtminstone de mål som i abstrakt form skapat stadgan om grundläggande rättigheter, stadgan om de europeiska medborgarnas och andras rättigheter.
Inget av allt detta finns i det som så lyckat, ärligt och framför allt modigt beskrevs av höge representanten Solana som EU: s utrikespolitik, en byråkratisk och ineffektiv process, utan allt mervärde i termer av konkreta åtgärder och framsynthet.
Vi har detta problem: ni är så snabba, Morgantini &amp; Co., att för oss beskriva smärtan, tragedierna som drabbar palestinierna, palestinska kvinnor och män, arabiska kvinnor och män, i Mellanöstern; så vältaliga, så envisa, så ihärdiga, med samveten som är så rena och brinnande, ni känner den arabiska och palestinska mannen och kvinnan enbart om de träffas av en israelisk kula; men ge dem då åtminstone rätten att begravas, att bli erkända.
Ställda inför de arabiska, palestinska medborgarna i Mellanöstern, som dagligen dör, mördade av sina regimer - saudier, fundamentalister till höger, till vänster - inför den historiska alliansen, stärkt av schejkerna och makten i Mellanöstern, allierade med de stora multinationella oljebolagen och med er, en vänster som är mer eller mindre kommunistisk; ställda inför den kurdiska verkligheten, som inte enbart är turkisk, utan också irakisk etc.; ställda inför den konkreta vardagen för dessa saudiska och palestinska människor, så ägnar ni er bara åt dem om det sker en sammandrabbning med den israeliska motparten, många gånger med allvarliga felgrepp från deras sida.
Ni uppmärksammar förekomsten av palestinier enbart när ni kan utnyttja dem för att komma åt den som råkar vara fienden för dagen, det må vara USA, Israel, Europeiska unionen, aktiva när det gäller att respektera vissa värden, som till exempel att respektera Milosevic Belgrad, som att respektera hela den jugoslaviska situationen.
Vi måste därför säga följande, herr talman: den största faran som finns för freden är Israels reella svaghet.
Israel tar kanske risker - och det är därför som det israeliska folket förvånande nog föredrar det gamla lejonet Sharon framför den vise, förnuftige och modige Barak - men upplever samtidigt att varje medgivande kan riskera att bli för mycket jämfört med den fred som erövrats.
Det är detta som är problemet: när vi har hundra, hundrafemtio kilometer att färdas i ett territorium kan en ytterligare kilometers medgivande i själva verket bli en framskjuten skyttegrav för att starta ett krig utifrån en dålig fred.
Detta är vad de fruktar.
Men vem är det som fruktar detta?
Det är den israeliska demokratin som fruktar detta, men för er är det totalt likgiltigt!
Herregud!
Vad är detta för ett Europa?!
Om rätten till nationellt oberoende och frihet är att inte 60 procent av pengarna skall förbrukas av lokala diktatorers arméer, oftast för korruption och kontroll av olika klasser av medborgare genom byråkrati och militärer och extremhögern, av kvinnor och män från alla möjliga håll!
Men var står det skrivet att Europeiska unionen gör sig till garant för nationalstaten, dess oberoende och dess erövringar?
Rätten till en nationalstat av artonhundratalsmodell står i dag ingenstans inskriven, inte i människors hjärtan eller kulturer: det finns civila, politiska, mänskliga rättigheter i mötet med alla typer av statliga, centrala eller centraliserade myndigheter, och om detta har ni ingen som helst aning!
Israel borde vara en del av, en gräns för Europeiska unionen.
Inte heller Israel förstår detta, Israel som inte kan fortsätta försvara sig som nationalstat, ett litet brohuvud för demokratin som under femtio år, varje dag alltmer, tvingats att riskera sitt liv, sin egen fred och andras.
Detta är alltså vad vi önskar, herr talman!
Vi har en skriftlig förklaring som vi håller på att utarbeta och som redan undertecknats av trettio parlamentsledamöter, där vi kräver ett fullständigt deltagande av Israel i vår union: en kamp som måste utkämpas i Bryssel och i Tel Aviv, men det brådskar.
Detta är vad vi kommer att försöka erövra, som radikala, eftersom det är ett klokt steg mot att erövra friheten.
