# ID: svediakorp-gov409369
# author: Lagendijk (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-31
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 572
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Om det var någonting som förra veckans besök i de palestinska områdena tydliggjorde, då var det den dramatiska försämring som har ägt rum de senaste fyra månaderna.
När jag var där senaste gången i början av intifadan, framstod det klart att det ekonomiskt sett fanns en framtid för en särskild palestinsk stat.
När man nu går runt i Betlehem eller Jerusalem gör det ont att se att ekonomin har rasat ihop fullständigt, en följd av att alla turister uteblir och en följd av den israeliska regeringens avspärrningspolitik som gör att tiotusentals arbetare inte kan ta sig till sina arbeten.
Även den politiska situationen har försämrats dramatiskt till följd av den retorik som går ut på att inte göra några kompromisser, och det dominerar nu den palestinska sidan, mycket förståeligt med tanke på den israeliska regeringens likvidationer, en politik som med rätta, om än något sent, har fördömts av Europeiska unionen. skall jag vara ärlig så är mina intryck kort sagt mycket negativa efter förra veckans besök.
Och ärligt talat är mina förväntningar inte heller särskilt positiva.
I det avseendet kan jag instämma med Sakellariou.
Mina förväntningar är att fredsprocessen kommer att gå i stå till följd av Bush-regeringens avvaktande hållning och till följd av det faktum att jag tror att Sharon-regeringen, som säkert kommer att tillträda, under internationell påtryckning kommer att hålla sig ganska lugn till en början.
Men detta avstannande skulle kunna vara en blessing in disguise om Europeiska unionen använder den här tiden väl.
Det är möjligt, det skulle kunna vara möjligt om Europeiska unionen använder sin roll som palestiniernas främsta bidragsgivare och Israels främsta handelspartner på ett bra sätt.
Vad palestinierna beträffar bör det enligt mig handla om följande.
Europeiska unionen borde använda sin roll som främsta givare för att visa palestinierna på det faktum att den oerhört utbredda korruptionen, som många på lokal nivå motsätter sig och ondgör sig över, att den korruptionen upphör.
Det borde också innebära att de mänskliga rättigheterna respekteras i mycket högre utsträckning av de palestinska myndigheterna.
Det gäller inte bara i fråga om avrättningar, utan också när det till exempel handlar om hur fångar behandlas.
När det gäller respekten för de mänskliga rättigheterna får det inte vara så att Europeiska unionen finansierar utbildningen av poliser, samtidigt som ingenting förbättras i praktiken.
Till sist då den punkt som rör palestinierna.
Lokala val måste hållas för att förbättra den palestinska myndighetens legitimitet.
Vad Israel beträffar så anser jag att Europeiska unionen måste göra det fullkomligt klart för Israel att det inte kan bli fråga om business as usual om förtrycket fortsätter efter det kommande valet, om bosättningspolitiken inte förändras och viljan till att nå fram till ett avtal inte förbättras.
Det får inte vara så att vi fortsätter att bedriva handel med en partner som under flera års tid inte gör som vi begär.
Då måste vi också våga dra konsekvenserna av det och våga ta upp bestämmelserna i associeringsavtalet och våga vidta åtgärder.
Om Europeiska unionen använder sin ekonomiska ställning väl, så kommer den även i framtiden att kunna spela en politisk roll, en politisk roll som gör rättvisa åt de önskemål som finns i regionen samt unionens egna intressen.
(Applåder)
