# ID: svediakorp-gov409363
# author: Solana (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-31
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,171
# sentences: 43
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, mina damer och herrar!
Jag skulle mycket kortfattat vilja utveckla några punkter ytterligare ur politisk synvinkel som ett tillägg till ordförandeskapets uttalande.
Enligt min åsikt är dagens debatt av grundläggande betydelse vid den här tidpunkten.
Jag tror att vi måste fokusera närmare på åtminstone tre frågor för att rikta in debatten.
Den första av dem är denna: vilket blir det politiska panoramat i Israel efter valet den 6 februari?
Den andra frågan, vilken även ordförandeskapet berörde är: hur skall vi komma ur den våg av våldsdåd som vi har bevittnat under de senaste månaderna?
Och den tredje frågan, som kanske är den viktigaste: vilken inriktning bör vi ge fredsprocessen under år 2001?
År 2000 var ett år fyllt av förhoppningar: det började med en tanke om att det kanske skulle vara möjligt att komma fram till en definitiv lösning.
Den syriska sidan vidtog några viktiga åtgärder.
Men olyckligtvis tog år 2000 slut utan att vi hade lyckats uppnå freden.
Vi måste göra allt som står i vår makt för att detta år 2001 verkligen skall bli det år när vi lyckas uppnå den.
Den nuvarande situationen är visserligen mycket osäker.
Jag informerar er om, ärade ledamöter, att jag nu på morgonen har suttit i möte med den svenske statsministern, tillika rådets tjänstgörande ordförande, och med Förenta nationernas generalsekreterare.
Vi samtalade praktiskt taget fram till lunch, vilken jag åt på planet för att kunna komma hit och samtala med er nu i eftermiddag.
För närvarande tas ett stort antal kontakter, och vi hoppas och önskar att dessa kontakter kommer att ge goda resultat och en möjlighet till ett sista och slutligt toppmöte innan valet den 6 februari.
Jag tror att möjligheten att detta toppmöte skall äga rum fortfarande finns kvar, och även att det kan äga rum i Europa.
Som ordförandeskapet mycket riktigt har sagt, har det sedan den 23 december förra året tagits många viktiga kontakter, och vi har alla varit involverade på ett synnerligen aktivt sätt.
Så aktivt att jag om ni tillåter mig, fru talman, säger att jag tillbringade årets första dag i Israel tillsammans med Barak och Arafat, och vi förde mycket betydelsefulla samtal.
Jag håller med ordförandeskapet om att förhandlingarna i Taba, utan tvivel har varit, vilket de deltagande också har sagt, de mest betydelsefulla förhandlingar som någonsin har genomförts.
Jag anser att man har gjort framsteg inom alla områden.
I frågan om territorierna är vi mycket nära en möjlig uppgörelse, om det skulle ha funnits tid, av nästan hundra procent av detta, med några utbyten.
Ur säkerhetssynpunkt tror jag att vi kan nå en bra uppgörelse om vi godtar att det finns tre stationer med tidig alarmberedskap och att det är möjligt att utöka de internationella fredsstyrkor som garanterar stabiliteten längs Jordandalen.
Angående Jerusalem, så fortsätter samtalen om hur problemet med Klagomuren och den östra muren skall lösas och där har vissa framsteg uppnåtts, som ni vet.
Det finns fortfarande inte något exakt beslut i den här frågan.
Men det finns en önskan att kunna gå framåt och finna en definitiv lösning på frågan om Jerusalem.
Vad beträffar flyktingproblemet, har avancemang även skett inom den frågan under mötena i Taba, och framstegen gäller specifika och konkreta frågor.
Det underutskott som har bildats för det här ändamålet har gjort stora framsteg i alla frågor som rör flyktingarna, även om det för tillfället har tvingats skjuta upp den grundläggande frågan om rätten till återvändande.
De har skjutit upp den här frågan för att finna specifika och konkreta lösningar på specifika och konkreta problem: internationella kommissioner, hur skall man finna resurser i de olika länderna för att hjälpa i den riktningen, och så vidare.
Följaktligen, ärade ledamöter, finns det fortfarande hopp om att vi antingen kan nå ett definitivt avtal - ett svagt hopp för att säga er sanningen, utsikterna till att nå ett avtal innan söndagen är nämligen mycket små - eller ett tydligt och klart avtal mellan de två parterna om en rad parametrar av ett sådant slag att det alltid finns en samling uppnådda avtal som har godtagits av båda parter, hur situationen än är i Israel och i territorierna från och med den 6 februari, för att vi inte skall vara tvungna att påbörja de kommande förhandlingarna nästan från noll.
Vad jag kan säga er är att från Europeiska unionens sida kommer alla de följande ordförandeskapen utan tvivel att fortsätta ett åtagande som inte bara är politiskt, utan även personligt.
Den svenske statsministern Göran Persson är personligen involverad till hundra procent, vilket jag själv har blivit varse under de timmar vi har tillbringat tillsammans per telefon när vi har genomfört alla nödvändiga förhandlingar för att försöka nå en lösning, och tvivla inte ett ögonblick på att vi från vår sida kommer att fortsätta involvera oss fysiskt, personligt och politiskt i den här frågan, för som ni vet är det viktigt för oss att denna konflikt i Mellanöstern får en lösning; det är mycket viktigt för oss.
Det är även viktigt att understryka det konstruktiva agerandet från länderna i regionen.
Både Jordanien och Egypten vidhåller ett fast och beslutsamt åtagande för att försöka finna en förhandlad och definitiv lösning.
Situationen kommer att bli mycket svår, och när valresultatet blir känt kommer det otvivelaktigt at uppstå osäkerhet och vi måste framhärda i vår beslutsamhet att fortsätta stödja den här fredsprocessen, vilket vi européer alltid har varit.
Ur andra synvinklar, ur en ekonomisk synvinkel, har ordförandeskapet sagt att vi redan stöder fredsprocessen.
Jag är övertygad om att kommissionen också kommer att göra detta.
Vi kommer att fortsätta visa samma generositet som Europeiska unionen alltid klart och tydligt har visat.
Jag skulle vilja säga några ord om undersökningskommittén, en kommitté som inrättades som ett resultat av toppmötet i Sharm el-Sheikh.
Kommittén har fungerat väl en tid, men för en vecka sedan beslutade Israels regering att bryta kontakterna med den till efter valet.
Även om det fortfarande finns en delegation från kommittén i området, kommer vi som medlemmar av kommittén inte att bege oss till territorierna förrän den 16 februari.
Detta är vad jag kan säga er för ögonblicket.
Slutligen vill jag än en gång upprepa att vi kommer att fortsätta arbeta de dagar som återstår med full energi och beslutsamhet, och om ett toppmöte till slut äger rum, kommer den europeiska representationen att närvara vid detta, och den kommer att göra allt som står i dess makt för att ge en här processen en knuff i rätt riktning.
(Applåder)
