# ID: svediakorp-gov409352
# author: Carlotti (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-31
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 421
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr kommissionär!
Ni förklarade själv i den franska pressen i november förra året att målsättningen med Barcelona både var enkel och ambitiös, nämligen en region i fred som åtnjuter delat välstånd, främjar vitaliteten i det civila samhället med respekt för de mänskliga rättigheterna och ömsesidig förståelse av civilisationerna.
Det är denna tredubbla inriktning som skall styra våra förbindelser med våra samarbetspartner i Medelhavsområdet.
Det är i samma anda som den socialistiska gruppen samarbetat med föredragandena Morgantini och vår vän Sami Naïr.
För i dag måste vi fastställa verkliga och kontrollerbara målsättningar och avsätta tillräckliga medel för det.
Dessa prioriteringar känner vi till: det är till att börja med att gå vidare på den svåra vägen som freds- och stabilitetsstadgan innebär.
Det är vad det franska ordförandeskapet försökte göra i ett mycket komplicerat sammanhang, och det svenska ordförandeskapet kommer att fortsätta på den inslagna vägen, det är jag övertygad om.
Vi hoppas det och vi skall tillsammans se till det.
Barcelonaprocessen skall inte vara gisslan hos fredsprocessen i Mellanöstern.
De fortsatta spänningarna och krigstillstånden mellan israeler och palestinier understryker tvärtom bara i dag behovet av en bättre dialog mellan länderna kring Medelhavet.
Vi måste också påskynda förhandlingen, ratificeringen och tillämpningen av associeringsavtalen, för det är detta kontrakt som formaliserar de två parternas åtaganden och garanterar ett effektivt partnerskap, och det är med glädje som vi nyligen fick kännedom om att ett avtal slutits med Egypten.
Vi kan för övrigt inte fortsätta att investera en euro i söder när vi investerar tio i öster.
Denna obalans blir alltmer explosiv för varje dag.
Till att börja med är det naturligtvis brådskande att avsluta reformen av finansieringsinstrumentet Meda för att förbättra kvaliteten och snabbheten i genomförandet.
Slutligen kräver vi att det decentraliserade samarbetet skall lanseras på nytt på nya grunder, för att motsvara önskemålen och överflödet av initiativ från det civila samhället, både det europeiska och det i Medelhavsområdet, för partnerskapet skulle inte ha något värde om det inte vore ett folkens partnerskap.
Jag har också med intresse noterat att det svenska ordförandeskapet avser att betona den kulturella, sociala och mänskliga dimensionen av partnerskapet i Medelhavsområdet.
Herr kommissionär!
Vår förbindelse med södern måste få näring av annat än symboliska ord och politik.
Det är konkreta handlingar som våra partner väntar sig, vilket betonades av Naïr i hans betänkande, som jag verkligen uppskattade.
