# ID: svediakorp-gov409349
# author: Souladakis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-31
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 329
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
I dag debatterar vi två betänkanden som framför allt är politiska och vilka jag fullständigt stöder.
När det gäller detta skall jag i stället för att närmare gå in på dessa två betänkanden säga några få saker som stöd åt argumentationen.
För några månader sedan utbröt här en hel diskussion eftersom kommissionens ordförande herr Prodi anförde att den europeiska historien börjar vid Karl den stores tid.
Jag vill säga att själva namnet Europa, som vi alla bär såsom européer, är namnet på Libyens dotter, dotter till havsguden Poseidon.
Europa var hustru till Zeus och mor till Minos, Sarpedon och Rhadamanthys.
Varför säger jag detta?
Jo, därför att själva mytologin där den historiska utvecklingen finns nedtecknad i berättelsens form visar förhållandet mellan Europa och Afrikas norra del.
Medelhavet är egentligen det enda europeiska havet.
Så länge vi i vår planering och politik betraktar regionerna på andra sidan Medelhavet på ett nedlåtande sätt kommer detta leda till att resultat uteblir.
Vi måste göra vissa saker klara för oss.
Om vi på 2000-talet strävar efter att föra en politik grundad på vissa europeiska länders försök att söka efter de spår av kolonialism som nyligen funnits och att stödja sig på dem kommer Europa inte att uppnå politiska resultat.
Vi bör alltså inse att utgångspunkten för dagens debatt, grundad på de två betänkandena och på besluten i Barcelona, bör vara att se den andra sidan som en del av Europa.
Och Europeiska unionen bör själv ta initiativ när det gäller utveckling och kultur samt främst initiativ gällande fred så att Europas två sidor kan möta varandra och vi bör inte se tillbaka med ett nutida betraktelsesätt på vissa utropanden som " Hannibal står vid portarna " och " Kartago bör förstöras " eller på Scipio Africanus.
På andra sidan finns också européer och det bör vi ta på allvar.
