# ID: svediakorp-gov409344
# author: Flautre (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-31
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 346
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag tror att den stora förtjänsten med dessa betänkanden är att de mildrar optimismen i kommissionens dokument, när det gäller det som de kallar framsteg som genomförts sedan Barcelona och att de öppnar ambitiösa vägar för dessa betänkanden som är mer rättvisa för partnerskapet.
Vilka målsättningarna var med det partnerskap som då slöts har vi sagt, det handlade om att inrätta en fredszon, få bättre ömsesidig förståelse mellan befolkningarna och inrätta ett område med delat välstånd.
De två första målsättningarna har inte uppnåtts, som Naïr sade.
Det är tyvärr sant.
Man har heller inte inrättat något område för delat välstånd, utan bara en början till ett frihandelsområde med vissa länder, enligt villkor som vi själva fastställt, eftersom de industriprodukter där vi har en konkurrensfördel får nytta av det.
Jag förvånas för övrigt alltid över att de som är snabbast att kräva att frihandelsområdet skall utvidgas, genom att en liberal modell med villkor som är mycket ogynnsamma för länderna i söder införs, alltid är de första att tala om inblandning, eller till och med nykolonialism, när det gäller mänskliga rättigheter.
I Barcelona erkändes för första gången i en text som innebär åtaganden för Europeiska unionen och de femton länderna söder om Medelhavsområdet det avsevärda bidrag som det civila samhället kan lämna till utvecklingen av partnerskapet.
På denna punkt är misslyckandet uppseendeväckande, det måste man säga.
Vi kan inte - men vill vi verkligen det? - stödja medborgardynamiken och de demokratiska projekten inför de flesta regimers hårdhet.
Hur skall vi utnyttja associeringsavtalen och Meda-programmet för att stödja dem, vilken effektiv strategi, och vilken arsenal av lämpliga åtgärder kan vi bygga upp för att ta oss ur denna schizofrena situation mellan vad som sägs och vad som görs?
Vill vi verkligen på nytt sätta fart på Barcelona, eller på de femtons nivå återskapa de förbindelser som utarbetats av historien i vissa stater som utger sig för att vara realister?
