# ID: svediakorp-gov409339
# author: Belder (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-31
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 395
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
De två betänkanden som vi debatterar har åtminstone en sak gemensamt: båda två innehåller en lång lista med önskemål när det gäller Medelhavsområdet som inte går att uppfylla.
Finansiellt sett har vi helt enkelt inte möjlighet att göra så mycket, och dessutom har Europeiska unionens externa agerande hittills inte varit av ett sådant slag att vi kan tillåta oss något större självförtroende.
Det börjar bli hög tid att vi gör prioriteringar, så att det vi gör utanför unionen görs bra.
Aktuella uttalanden av Solana bekräftar behovet av att vi slår fast vad vi vill prioritera.
Han kallade unionens strategidokument, även de som avser länderna i Medelhavsområdet, för ingenting annat än byråkratiska övningar.
I praktiken omsätts det som står på papper knappast i verkligheten.
Den ändlösa mängden skäl och punkter i de dokument som ligger framför oss skapar emellertid förväntningar hos våra partnerländer; förväntningar som vi omöjligen kan uppfylla, eftersom vi även bär ett ansvar på andra områden.
I båda dessa betänkanden antyder man en negativ inställning till dessa andra ansvarsområden.
Enligt föredragandena är det främst våra förbindelser till ansökarländerna som lett till att vi har försummat de sydliga länderna, och det måste nu rättas till.
Det håller jag dock inte med om.
Utvidgningen förtjänar all uppmärksamhet den kommande tiden.
Om vi vill genomföra den väl kommer vi att ha händerna fulla.
Att lägga ner lika mycket pengar på våra sydliga grannar är således inte heller aktuellt, i synnerhet inte med tanke på hur ovilliga medlemsstaterna är att avstå mer pengar till unionen.
Även unionens inflytande på det politiska området omnämns i mycket positiva ordalag i betänkandena.
I synnerhet behöver vi inte inbilla oss någonting när det handlar om den roll som Europeiska unionen kan spela i fredsprocessen i Mellanöstern.
Jag tycker att det är synd att betänkandena till följd av för stora ambitioner löper risken att inte bli tagna på allvar.
Europeiska unionen kan ju faktiskt vara av betydelse, främst på det ekonomiska området, men även när det gäller flyktingproblematiken.
Vi skall endast ägna oss åt sådant där Europeiska unionen har ett mervärde och verkligen kan vara av betydelse.
Ödmjukhet i fråga om våra möjligheter ger Europeiska unionens externa agerande bättre kvalitet.
