# ID: svediakorp-gov409323
# author: Barnier (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-31
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 980
# sentences: 39
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman!
Det är jag som är förvirrad av att ha talat för länge, men jag beklagar framför allt de ledamöter i parlamentet som inte kunnat ställa sina frågor.
Men jag står till ert förfogande, det vet ni, under de kommande veckorna och månaderna för att fortsätta denna dialog.
Herr Cunha!
Om ni läser rapporten kommer ni att se att vi faktiskt säger att den gemensamma jordbrukspolitiken, som har som målsättning produktion, exportkapacitet, tillräcklighet, egentligen inte bidragit som man hade kunnat önska till denna territoriella sammanhållningspolitik, bl.a. för att storleken på jordbruksexporten är mycket blygsammare i de regioner som behöver denna sammanhållning.
Jag betonade därför själv det faktum att man borde - jag sade det nyss - åstadkomma större synergi genom den gemensamma jordbrukspolitiken.
Kanske ett sätt skulle vara att öka effekten, i framtiden, vilket redan började i Berlin, dvs. den andra pelaren av den gemensamma jordbrukspolitiken inom landsbygdsutvecklingen.
Fru Darras!
Jag tror inte att vi behöver omförhandla budgetplanen när det gäller sammanhållningspolitiken.
Det som planerades i Berlin förefaller mig korrekt.
För att bemöta detta hade vi till och med för 2002 planerat - vi vet mycket väl att det inte blir någon anslutning av nya länder år 2002 eller år 2003 - tillräckliga belopp för att bemöta denna anslutning, och jag tror därför inte att vi behöver en ny budgetplan.
Ni tar upp eventuella ändringar av kriterierna.
Vi skulle kunna fortsätta dialogen, fru Darras, men det jag vill notera är att när man arbetar utifrån levnadsnivån, från BNI per invånare, är man inte långt från sanningen eftersom man noterar att med de lägsta levnadsnivåerna har man den högsta arbetslösheten, de sämsta miljöförhållandena och den lägsta andelen tillgång till Internet.
När man någonstans avbildar levnadsnivån per invånare har man, tror jag - och det är för övrigt inte någon tillfällighet att min företrädare Wulf-Mathies, och alla övriga parlamentsledamöter som funderat över dessa frågor, varit överens om detta kriterium - en bra bild av verkligheten i regionerna.
Ni vet nu mycket väl att vi kan korsa detta kriterium med andra beståndsdelar, bl.a. arbetslösheten, men jag skulle önska att man behåller detta kriterium eftersom det förefaller mig objektivt.
Herr Nogueira!
Jag har inte tid att delta i en debatt om globaliseringen och den världsomspännande utbredningen.
Jag har ändå, som ni förstod nyss, tagit upp det nya sammanhanget för sammanhållningspolitiken knuten till denna världsomspännande utbredning och globalisering som gör att risken som Jacques Delors och andra tydligt hade diagnosticerat för ett femtontal år sedan, ledde till att föreslå denna sammanhållningspolitik.
Inom samma gemensamma marknad finns det en risk att rikedomarna, utbytet och människorna alltid koncentreras till samma plats och att de fattigaste regionerna blir allt fattigare och allt mer avlägsna.
Denna risk på den gemensamma marknaden förvärras i ett Europa som lever i en tid av globalisering.
Det är anledningen till att jag anser att vi faktiskt har ett större behov av sammanhållning och medel för sammanhållningen i framtiden.
Herr Rack!
Ja, jag är beredd att fundera tillsammans med er på nya metoder, särskilt det som skulle vara den nya politiken för mål 2.
Jag ifrågasätter exempelvis nyttan eller det intelligenta i denna zonindelning för mål 2 utifrån Bryssel där jag, efter överenskommelse med medlemsstaterna, tvingats intyga att ett visst kvarter, en viss kommun eller ett visst samhälle verkligen skulle omfattas eller inte omfattas av mål 2.
Jag tror inte att den byråkratin är användbar och det är anledningen till att politiken för mål 2, som gäller regioner utanför de mest eftersatta, skulle kunna vara enklare, mer decentraliserad, med instrument till förfogande för gemenskapspolitik eller i tjänst för den territoriella dimensionen, städerna, bergen, öarna, gränsregionerna eller de gränsöverskridande målsättningarna såsom den sociala sammanhållningen, kampen mot den stora fattigdomen.
Jag vill gärna fundera över sådana decentraliserade instrument när det gäller förvaltning i staterna som i vissa fall inte ger denna känsla av byråkrati hos medborgarna.
Fru Torres-Marques!
Jag kan inte gå längre i mitt svar när det gäller budgetplanen.
Jag har inte glömt att tala om gemenskapens yttersta randområden.
Jag har till och med nämnt dem i mitt inledande tal.
Det finns ett särskilt avsnitt om dessa områden.
Jag arbetar mycket för dessa sju områden i gemenskapens yttersta randområden, såsom Prodi begärt.
Därför offentliggjorde kommissionen en viktig rapport för några veckor sedan om anpassningarna eller undantagen när det gäller strukturstöd, jordbruksstöd och stöd till fisket, som totalt sett var tillfredsställande för de ansvariga i dessa yttersta randområden och jag tror att genom att tillämpa artikel 299 i fördraget måste dessa yttersta randområden behandlas på ett särskilt sätt - eftersom de är avlägset belägna och eftersom de är våra mest avlägsna aktiva gränser i Indiska oceanen, Atlanten eller nära Amerika.
Fru Hedkvist-Petersen!
Jag tackar er för att ni noterat att också jag fäster stor betydelse vid ordet " solidaritet ".
Denna rapport, mina damer och herrar, har titeln " Europas enhet, folkens solidaritet, territoriernas mångfald ".
Det är den titel vi velat ge till rapporten och ni kommer att se när ni läser den noggrant, att jag - eftersom det är viktigt för mig - verkligen tar upp sammanhållningen av gemenskapspolitiken och den regionala utvecklingen och sammanhållningen, bl.a. när det gäller forskning eller den sociala dagordningen, och noterar samtidigt att när det gäller den sociala politiken behåller naturligtvis medlemsstaterna, regeringarna, sina befogenheter.
Jag arbetar inom ramen för gemenskapens nuvarande befogenheter.
