# ID: svediakorp-gov409316
# author: Barnier (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-31
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 395
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr Paolo Costa!
Jag sade nyss med stor kraft, och jag ber om ursäkt att jag upprepar det, att jag ville inleda denna debatt nu, ganska tidigt, för att vi skall tala om sakernas grund, om den uppfattning vi har om Europa, som inte bara är en supermarknad utan en gemenskap.
Jag vill att vi talar om solidaritet och inte bara kommer överens om politiska målsättningar.
Därefter, om vi är överens om målsättningarna och prioriteringarna och linjen, kan vi skaffa medlen.
Ett dåligt sätt att inleda denna debatt skulle därför vara att bara tala om pengar nu.
Jag vet mycket väl att vi i sinom tid kommer att tala om pengarna.
Det är den första punkten.
Punkt två är solidariteten.
Jag anser att den måste fortsätta genom staterna.
Ni vet mycket väl att det finns stater som lämnar nettobidrag och andra som inte gör det.
Det förefaller mig därför som om denna omfördelning är relativt rättvis och relativt effektiv.
För det tredje tackar jag er för att ni i ert första inlägg sade att utvidgningen innebär problem och risker, vilket jag också anser, men att den också innebär möjligheter och chanser.
Om vi tittar på vad som hänt under tjugo år med Spanien, Portugal och Grekland är min övertygelse, och jag är noga med att säga det i de offentliga debatter jag deltar i, att i hela utvidgningen har vi slutligen på medellång och lång sikt större chanser och möjligheter än risker och problem.
Utöver moral och politik har vi inte något intresse av att lämna folk i fattigdom framför vår dörr.
Fattigdomen åstadkommer alltid samma resultat när den finns intill oss, såsom är fallet i öststaterna eller Albanien eller på Balkan.
När människorna inte får äta sig mätta emigrerar de.
När de befinner sig i fattigdom är de offer för alla nationalistiska konflikter, krig, handel och maffian.
Vi bör bortom moral och politik genomföra denna utvidgning och betala priset för att dela framstegen.
Och jag tackar er för att ni givit mig tillfälle att säga att denna debatt också måste visa att i den stora utmaning som utvidgningen innebär finns det fler chanser än risker.
