# ID: svediakorp-gov409265
# author: Schulz (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 658
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill uttala min tillfredsställelse.
När vi diskuterade under eftermiddagen om jag skulle tvingas börja mitt tal med att säga: " Herr talman, ärade tomma kammare! " eftersom totalt fem kolleger var närvarande, sade Posselt att om det inte fanns någon talare här från hans grupp utom han själv skulle han överta PPE-gruppens hela talartid.
Det skulle ha betytt att vi under 15 minuter hade varit tvungna att lyssna till Posselt.
Kan ni föreställa er det!
Nu har denna kalk gått oss förbi, och vi kan ägna oss åt frågan som kollegan Deprez har tagit upp.
Herr Posselt, den fördelning av bördorna, som ni talade om, en av era älsklingsfrågor, har ingenting att göra med det som vi diskuterar i dag, även om jag medger att vi måste tala om fördelningen av bördorna.
Låt mig till att börja med säga med adress till rådet att vi har att göra med ett initiativ från den franska regeringen, och vi har den senaste tiden i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor upprepade gånger upplevt att det kommer initiativ från enskilda medlemsstater, och vi märker då att medlemsstaterna av en tillfällighet ibland gör misstag i fråga om den rättsliga grunden.
Jag vågar här ta upp det som Posselt sade.
Det saknas ett strategiskt koncept, i synnerhet hos rådet.
Därför vore det bättre för rådet om det tog upp kommissionär Vitorinos strategiska koncept, som nämligen redan finns, i stället för att oftast blockera idéerna i det.
Detta säger jag principiellt med adress till medlemsstaterna och till själva rådet.
Den andra punkten: Varför saknas det ett strategiskt koncept?
Det strategiska konceptet saknas av en enkel orsak.
Politiken i Europeiska unionen, när den bedrivs av de enskilda regeringarna i medlemsstaterna och gäller den fria rörligheten, är, inte i alla medlemsländer, men till övervägande del, präglad av en avvärjande hållning i medlemsländerna, eftersom de flesta regeringar i Europeiska unionen principiellt utgår från att den fria rörligheten skall inskränkas och inte skyddas; den fria rörligheten som för övrigt är definierad som en av de fyra friheterna i EG-fördraget.
Vi har att göra med ett bristfälligt strategiskt koncept, eftersom vi talar om den fria rörligheten för tjänster, kapital och varor, och de kan röra sig fritt i Europa, allt från nötkreatur till uran.
Det är bara människorna som är underkastade begränsningar i Europeiska unionen.
De är underkastade dessa begränsningar på grund av en försvarsmekanism.
När Posselt talar om den fria rörligheten, så talar han oftast om människor från sydliga områden eller om asylsökande.
Men jag talar här om en amerikansk professor, som accepterar en professur vid ett tyskt universitet, får ett uppehållstillstånd i Tyskland och som, när han skall hålla ett föredrag vid Sorbonne i Paris, måste begära visum, vilket han eventuellt rent av måste vänta på därför att de franska eller tyska myndigheterna inte kommer någon vart på grund av medlemsländernas många förvaltningsföreskrifter, vilka är mycket heterogena på grund av avsaknad av strategiska koncept.
Och jag talar här om den tekniker som skickas till EU från ett företag i tredje land med filialer på olika ställen.
Han är underkastad samma byråkratiska hinder - vilka för övrigt inte borde få existera på en fri marknad, i en fri ekonomi.
Därför vädjar jag i samband med Deprez utmärkta betänkande om att man inte alltid bäddar in den fria rörligheten och dess regler i en försvarsmekanism gentemot dem, som vi här förment eller verkligen inte vill ha, utan äntligen begriper att fri rörlighet för det första innebär en mänsklig rättighet och för det andra ekonomiskt förnuft i Europeiska unionen!
(Applåder)
