# ID: svediakorp-gov409220
# author: Boumediene-Thiery (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 357
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära kolleger!
I Algeriet har Ramadan alltid präglats av en ny upptrappning av ohyggliga fasor: förskräckliga massakrer sedan 1991, i början av brödrakriget, inte att förglömma de tusentals skadade och försvunna personerna, och smärtan, såsom familjers skräck.
Trots den civila endräkt som initierats av president Bouteflika har våldet inte stoppats.
Det algeriska folket strävar fortfarande efter fred och försoning, men det går inte att förena med straffrihet.
Som de internationella människorättsorganisationerna har visat, förs kampen mot den islamiska terrorismen illegalt.
Det är helt avgörande att de algeriska myndigheterna går med på att alla de som är ansvariga för alla brott kan ställas inför rätta.
I ett sådant sammanhang uppkommer en fråga.
Vad betyder de väpnade styrkornas skenbara maktlöshet och passivitet?
I Algeriet kan ingen förneka oförsonligheten i militärens högre hierarki, en militär som suttit vid makten i 39 år, som blockerar det politiska systemet och som gynnar dunkelheten.
Europa har alltför länge valt passivt motstånd inför den algeriska händelseutvecklingen, vilket i själva verket ställer Europa på den befintliga maktens sida.
Det är brådskande att justera den förenklade och manikeiska vision som anklagar islam som den enda faktor med ansvar för den nuvarande försämringen.
Det algeriska samhället är svårt drabbat av en utbredd korruption och social och ekonomisk utslagning.
Europas överdrivet försiktiga ståndpunkt medför en risk för att de sociala förändringskrafterna försvagas och tystas ned, de krafter som bär på framtiden och som försöker frigöra sig från de påtryckningar som har en koppling till makten.
Genom att behålla uppmärksamheten på de hot som hänger tungt över medborgarna och genom att möjliggöra ett erkännande av asylrätten, bör gedigna broar kunna byggas upp mellan Medelhavets två sidor.
Att hjälpa Algeriet att nå demokratiska friheter kräver att våra förbindelser inte längre får vara en sak uteslutande för staterna, utan att de också skall ligga i folkens intresse.
Vi får aldrig glömma att alla rättighetsbrott i synnerhet påverkar de breda folklagren och skapar en idealisk jordmån för all slags extremism.
