# ID: svediakorp-gov409218
# author: Coûteaux (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 640
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Vår grupp, Gruppen Union för nationernas Europa, lyckades i början av denna sammanträdesperiod åstadkomma att situationen i Algeriet skulle debatteras.
Mottagandet av vår begäran var den man skulle ha kunnat förvänta sig, dvs. ett flöde av präktiga känslouttryck - präktiga men helt gratis - från den sedvanliga samlingen personer som försvarar de mänskliga rättigheterna med variabel geometri, vilket har blivit ett slags ovana som har ersatt genuina politiska analyser och vilket ibland inte får något annat resultat än att ännu dunklare avsikter döljs - det gäller åtminstone somliga här.
Så är också vårt budskap politiskt, och inte medlidande.
Visst vill vi än gång uttrycka vår upprördhet inför det barbariska våld som varje dag orsakar det algeriska folket mera död, men vi vet också att algerierna har fått nog av medlidande.
Tack vare den modiga politik som förs av deras president Bouteflika har det klarlagts - och detta har i alla fall konstaterats - att det inte finns något förnuftigt tal, några löften om ursäkter, något försök till försoning, kort sagt någon politisk lösning som accepteras av fanatikerna.
Och därför måste vi skrida till handling och erkänna att de medlemsstater som beviljar fanatikernas ledare asyl, och kanske ännu mer, numera är medskyldiga till det som vi här, med ett växande hyckleri, tävlar om att kritisera.
Detta, mina kära kolleger, är kärnan i det hela.
Flera medlemsländer är i realiteten medskyldiga vid sidan om massakrernas upphovsmän.
Utåt beklagar de sig.
Vad de gör i det fördolda är att skydda, dölja, ta emot, och ibland tar de t.o.m. medvetet emot gärningsmän bakom brott som begåtts i mitt land, Frankrike.
Vi anser att ett heltäckande försvar av de mänskliga rättigheterna måste börja med en förstärkning av rättsstaten i Algeriet och ett bidrag till att säkerställa regeringens och presidentens auktoritet, då de har röstats fram i val som vi framhärdar med att anse demokratiska.
Den demokratiska vaksamheten i fråga om mänskliga rättigheter får inte endast riktas mot befintliga regimer.
Jag tänker framför allt på övriga länder i Maghreb, på Marocko, Tunisien och Libyen.
Vår vaksamhet skall också vara ett stöd för dem, och framför allt - bortsett från alla enskilda frågor som framhålls - när dessa länder konfronteras med en blind dödlig galenskap, som dessutom blir mycket farligare då utländska makter hjälper till i hemlighet, makter som inte ens är europeiska - ni förstår vilka jag tänker på - och som drar fördel av en instabil situation för att med hjälp av fanatikerna dölja dunkla manövrer.
Detta är imperiernas gamla spel, och dess offer är inte endast den algeriska befolkningen, utan själva Algeriet och dess äldsta och i sista hand mest lojala vänner.
Så, herr talman, mina damer och herrar, låt oss en gång för alla försöka se klart på den algeriska frågan.
Ja, det finns yttre krafter som verkar i Algeriet.
Ja, Algeriet lämnas återigen i maktstrider, visserligen genom att utsätta sig för detta genom sina gamla, flera hundra år gamla, inhemska splittringar.
Och mitt land, Frankrike, som utan tvivel har ett ansvar gentemot detta land, kommer att fortsätta att ta på sig detta ansvar för en nedärvd vänskaps skull, och se till att den regering och den president som detta land har valt på ett eller annat sätt lyckas försäkra sig mot en del yttre motgångar och intriger - även sådana, jag upprepar det, som kommer från somliga av våra vänner - och att de lyckas garantera fred och auktoritet för en stat som än i dag är en rättsstat.
