# ID: svediakorp-gov409216
# author: Alyssandrakis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 299
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill till en början uttrycka å det grekiska kommunistpartiets, och det grekiska folkets i stort, vägnar vår solidaritet med Turkiets politiska fångar och med hela det turkiska folket som lider under Turkiets militärregim.
Jag vill fortsättningsvis betona att vid varje brott finns både skyldiga och medskyldiga.
Det finns både gärningsmän och medhjälpare till brottet.
Gärningsmännen är naturligtvis den turkiska regimen, vilken anser varje vänstersympatisör, varje kommunist och varje kurd vara en förmodad terrorist och försöker att tillintetgöra honom.
Medhjälparna är dock mer betydande, de är det internationella imperialistiska systemet, de är Förenta staterna, de är Nato och de är Europeiska unionen.
De har alla oerhörda ekonomiska, strategiska och politiska intressen i Turkiet och på alla vis stöder de detta lands militärregim, den regim som inte tvekade att anlägga brand - det var verkligen inte politiska fångar som satte eld på sig själva, det handlade om att döda dem med eldkastare.
Dessa medhjälpare bör alltså fördömas, de som ger Turkiet titeln kandidatland för anslutning, de som inte gör något för de politiska fångarna.
Vi hade redan i augusti upptäckt problemet och vi begärde mer än två gånger att Europaparlamentets talman skulle ingripa - men ingenting hände - och den sista gången som vi begärde ett ingripande var då anfallet redan hade ägt rum - och återigen hände ingenting.
Jag är rädd för att den resolution som vi har framför oss är alltför svag, i den fördöms inte ens den turkiska regimens handlingar och ännu mindre fördöms dem som står bakom den turkiska regimen.
Det skulle givetvis vara konstigt om de som nyligen applåderade krigsförbrytaren Javier Solana skulle ha ett annorlunda beteende gentemot Turkiet.
