# ID: svediakorp-gov409214
# author: Zacharakis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 401
# sentences: 8
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Vid Europaparlamentets sista plenarsammanträde i december år 2000 då debatt om den icke godtagbara situationen i Turkiets fängelser stod på dagordningen och utkasten till resolutioner i frågan drogs tillbaka på grund av brist på samordning av de berörda politiska grupperna, befann sig upproret i de turkiska fängelserna ännu i sin inledningsfas och de turkiska myndigheterna reaktion hade ännu inte kommit till uttryck i all sin brutalitet.
För ett mindre problematiskt land än Turkiet skulle naturligtvis bara den minsta avsikt från Europaparlamentet att intressera sig för frågan naturligtvis utgöra ett tillräckligt budskap för att hämma varje benägenhet att inte uppfylla sina rättsliga och moraliska skyldigheter.
Turkiet gjorde dock precis tvärtom och bekräftade ännu en gång att det verkligen är ett problematiskt land.
Det nonchalerade på ett utmanande och föraktfullt sätt Europeiska unionens parlament, vilket landet ändå strävar efter att bli medlem av, och gick endast några få dagar senare vidare, enligt sin ständiga favoritmetod, till den skändliga massakern med tiotals interner som offer, något som framkallade högljudda protester internationellt.
Dagens fördömande resolution - överdrivet välvillig enligt min uppfattning - utgör likväl en självklar och positiv reaktion om än, tyvärr, otillräcklig i fallet med Turkiet som upprepade gånger har visat sig inte på något sätt bli berört av sådana förödmjukelser.
Det som alltså krävs är att Turkiet i handling äntligen behandlas av Europeiska unionen men även av det internationella samfundet i stort med samma mått och steg och med samma regler med vilka respekten för de demokratiska principerna, de mänskliga rättigheterna och rättsstaten upprätthålls i andra motsvarande problematiska fall, det vill säga utan hinder av politiska eller andra syften och intressen, och utan att uppvisa fördragsam förståelse för de förmenta turkiska särdragen.
Och det berör särskilt Europeiska unionen eftersom det gäller att äntligen bli fullkomligt tydlig gentemot Turkiet, men det berör också Turkiets utomeuropeiska välgörare att, inte bara i ord utan också - jag upprepar - i handling visa att detta lands väg till den europeiska familjen, vilken det i alla händelser råder tvivel om att landet tillhör, kommer att förbli spärrad och definitivt stängd om landet inte, totalt och reservationslöst, underkastar sig grundläggande regler för rätt och moral i sitt inrikes och utrikes handlande, regler som befäster de moderna civiliserade samhällenas struktur och funktion.
