# ID: svediakorp-gov409212
# author: Katiforis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 596
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag skulle vilja säga till herr Van Orden: Ni var tvungna att frige era egna irländska politiska fångar i stort sett med militära hedersbetygelser.
Jag kommer ihåg scenerna från BBC.
Dessa är problem som inte kan lösas med våld utan endast genom politiska lösningar.
Herr talman!
Dagens debatt och den följande omröstningen utgör fortsättningen på den debatt som ägde rum i denna kammare den 14 december förra året vilken slutade med att omröstningen om den mycket brådskande resolutionen inställdes efter beslut av de tre politiska grupperna att ta tillbaka sina utkast.
Detta sätt att agera var, från Europaparlamentets sida, en gest av förtroende för de turkiska myndigheternas vilja och förmåga att hantera krisen med hungerstrejken utan våld, humant och effektivt.
Mycket riktigt läser vi i utkastet till resolution från kollegerna i den liberala gruppen, undertecknat av den mycket ansedde kollegan Duff: Parlamentet uttrycker sin tillfredsställelse över det beslut den turkiska regeringen har fattat att inställa sina omstridda planer på att förflytta fångar från dessa fängelser, och att sträva efter socialt samförstånd i fråga om reform av kriminalvårdssystemet.
Liknande förhoppningar uttrycktes även i resolutionen från de grönas grupp, undertecknad av herr Cohn-Bendit, med hänvisning till uttalanden från den turkiske justitieministern.
Slutligen är det troligt att vissa kolleger låtit sig övertygas även av argumenten i brevet i frågan från Hans excellens Turkiets ambassadör som åter hedrade oss genom att skicka sitt numera i sådana här fall vedertagna brev där han för oss betonade allvaret i den turkiska regeringens handhavande och nödvändigheten för vårt parlament att lämna bagatellerna åt sidan då det ställs inför så viktiga frågor som Turkiets kriminalvårdspolitik.
Efter allt detta är det tragiskt, mina damer och herrar kolleger, att Europaparlamentets bagateller visade sig vara, åtminstone i det här fallet, mer realistiska än allvaret och den politiska mognaden hos de turkiska myndigheterna.
Några få dagar senare, den 20 december, satte militär- och polistrupper sitt kända angrepp i verket under vilket de dödade 24 interner och skadade 131 för att naturligtvis, som Turkiets ambassadör informerar oss i ett nyare brev, rädda internernas liv.
Givetvis miste även tre turkiska soldater livet då denna operation utfördes.
Vilket är då resultatet av all denna blodsutgjutelse?
Hungerstrejken i de turkiska fängelserna fortsätter i stor skala och det kan inte uteslutas att detta kan leda till nya angrepp, nya dödsfall och ny blodsutgjutelse.
Med all rätt prioriterar vår gemensamma resolution nödvändigheten av att nya tragedier undviks och uppmanar därför den turkiska regeringen att omedelbart vidta icke våldsamma åtgärder för att undvika en sådan utveckling.
Detta är det huvudsakliga kravet.
Det är naturligtvis nödvändigt att en objektiv utredning genomförs med internationella garantier och att ansvar utkrävs för det som inträffade den 20 december.
Och jag skulle även vilja säga att situationen bör behandlas med hjälp av och under tillsyn av Europeiska unionen, och jag talar naturligtvis om tillsyn eftersom Turkiet är kandidatland och dess kandidatur kommer att bedömas enligt de politiska Köpenhamnskriterierna vilket naturligtvis skadas av sådana här händelser som givetvis registreras av oss och jag antar att de även noteras av kommissionen, inför vilken vi anhåller om att den särskilt skall omnämna vår resolution i sin årliga framstegsrapport om situationen i de turkiska fängelserna.
Jag är rädd för att oböjligheten är ett faktum och den kompenseras inte av högmodet för att inte säga fräckheten i förmaningsorden från Turkiets företrädare till Europaparlamentet.
