# ID: svediakorp-gov409194
# author: Tannock (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 409
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det finns de av oss som är tillräckligt gamla för att komma ihåg de märkliga och upprörande rapporterna som kom från Kambodja 1975, med flygbilder av en övergiven huvudstad.
Röda khmererna, med ledare som skolats i de våldsamma lärosatserna från fransk revolutionstradition, och som innehade en blandning av politisk idealism och masspsykopatologi, flyttade två miljoner människor från staden till landsbygden för att där påbörja ett nytt samhälle år 0 under ledning av den " store " Pol Pot.
Sjuka drogs från sjukhusen eller lämnades att dö.
Det som följde var en chock för världen.
Skändningarna av de mänskliga rättigheterna i Bosnien, Kosovo, Sierra Leone, Chile och Angola verkar obetydliga i jämförelse med omfattningen av de ohyggligheter som skedde i Röda khmerernas namn.
Det avsiktliga dödandet av mellan en och två miljoner människor utgjorde ett riktigt folkmord.
Kanske borde vi, för att vara korrekta, kalla det ett klassmord, för syftet var inte att utplåna en ras utan en hel samhällsklass, med offer som valdes ut på grundval av om de var utbildade, om deras händer visade spår av manuellt arbete, eller om de bar glasögon.
Det är därför inte förvånande om det, efter Pol Pots död och Röda khmerernas nederlag, finns ett behov av någon sorts nationell reningsprocess genom att tillgripa rättvisa och ställa de ansvariga till svars.
Personligen hoppas jag att åtalen inte begränsas till de 20 högsta ledarna, utan även omfattar de som dagligen utövade våld mot och avrättade sina offer.
Om det kambodjanska folket vill att dessa rättegångar skall fortsätta, och om den politiska situationen är tillräckligt stabil för att tillåta dem, då är det naturligt att det internationella samfundet, genom FN, vill stödja dem i detta syfte.
Men vi bör vara försiktiga med att påtvinga andra stater rättvisa, i synnerhet om sådana processer kan komma att avslöja ett politiskt vapenstillestånd eller en politisk uppgörelse som har lett till fred och stabilitet i regionen och ett löfte om en bättre framtid.
Amnestier är måhända osmakliga, men ibland nödvändiga.
Men i Kambodja tycks det som om folket och regeringen är redo att ta risken att överskrida tidigare amnestier för att kunna säkerställa att rättvisa skipas.
Om så visar sig vara fallet bör vi önska dem framgång i deras avsikter.
