# ID: svediakorp-gov409175
# author: Alyssandrakis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 402
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EL) I början av det tredje årtusendet kämpar kvinnorna i det kapitalistiska samhället fortfarande för att erövra, åtminstone formellt, rätten till jämställdhet, något som socialismen redan hade givit dem sedan början av århundradet.
KKE anser att problemet med kvinnornas bristande deltagande i beslutsprocessen inte bara är ett demokratiproblem utan ett tecken på social ojämlikhet och klassexploatering.
Av denna anledning berörs huvudsakligen kvinnor från de lägre samhällsskikten.
Det förmenta intresse för demokrati inom familjen som uttrycks i resolutionen är i själva verket ett intresse av att avskaffa den fulla sysselsättningen (något som erkänns utan omskrivningar i resolutionen) samt att krympa anslagen till och att privatisera social service.
Dessutom har det visat sig att den så kallade jämställdhetspolicyn och de olika programmen inom EU inte är något annat än medel för att främja de kapitalistiska omstruktureringarna.
De har som målsättning att fördela bördorna lika och att minska det sociala biståndet till familjerna, de drabbar de lägre samhällsskikten, försämrar i praktiken kvinnornas situation och är följaktligen ansvariga för att kvinnorna inte deltar i samhällslivet.
Kvinnorna kommer att inta den plats de förtjänar både i familjen och i det politiska och sociala livet endast genom att delta i den folkliga massrörelse som kämpar för att avskaffa den politik som är ansvarig för att de är underrepresenterade.
Kvinnornas verkliga jämställdhet kan inte uppnås genom deras kvoterade deltagande i institutioner som står i strid med deras intressen och som främjar deltidsarbete, privatisering av hälsovård - socialtjänst - utbildning, en ökning av arbetstiden och höjning av pensionsåldern.
Vi ogillar att partierna skall påtvingas kvotering då de är organisationer med frivilligt deltagande och har den exklusiva rätten att besluta om sin struktur och sitt sätt att fungera.
En partierna påtvingad kvotering skulle utgöra en inblandning i deras interna angelägenheter och en kränkning av den kollektiva viljan hos en politisk organisation.
Vi kommer inte att misstycka om administrativa åtgärder vidtas för kvinnors delaktighet i beslutsprocesserna om detta åtföljs av motsvarande politik som gynnar folket så att dessa åtgärder fungerar och ger resultat avseende de hinder som finns för de flesta kvinnors delaktighet.
I motsatt fall skapar de administrativa åtgärderna självbedrägerier och fungerar vilseledande.
Därför kan vi inte stödja isolerade åtgärder av administrativ karaktär såsom föreslås i resolutionen.
Av ovannämnda skäl lade KKE ned sin röst.
