# ID: svediakorp-gov409131
# author: Martin, Hans-Peter (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 456
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär!
Till att börja med vill jag både gratulera och beklaga föredraganden Seppänen.
I betänkandet som rör de skogsbruksbaserade industrierna finns ungefär allt som är viktigt, och väl säkert också sådant som är riktigt.
Ett par aspekter vill jag trots det påpeka.
Till att börja med saknar jag varje hänvisning till den dramatiska utvecklingen på detta område, när det gäller mergers och acquisitions.
Just när det gäller pappersbruken upplever vi att allt fler företag måste slås ihop, att man tror att detta måste ske för att man skall hålla jämna steg med utvecklingen.
Jag är oroad för att vi i ökande utsträckning i Europa, som ju förhoppningsvis växer samman, kan få liknande situationer som i Kanada eller andra länder, där det tryck som företagen utsätts för helt enkelt vidarebefordras till skogen, som exploateras på det mest brutala sätt.
Här önskar jag att kommissionen kommer att lägga fram lämpliga begripliga förslag, om möjligt rent av i form av direktiv.
Beträffande miljön: Man bör inte lura sig själv.
Nio år efter Rio har vi ännu inte kommit så långt att vi på något som helst förnuftigt sätt genomför de frågor om hållbarhet som behandlades där.
Vi kommer väl på lång sikt att tvingas ställa in oss på att vi med våra nordliga skogar måste parera det man i tredje världen, av vilka skäl det vara må, inte kan åstadkomma med sina regnskogar.
Därför kommer den roll som skogen spelar att i framtiden framför allt ha väldigt mycket att göra med bibehållandet av miljön, vilket leder mig fram till den tredje punkten, nämligen Internet.
Personligen hoppas jag verkligen att visionen med papperslösa kontor och kanske också en gång ett papperslöst parlament inte bara skall locka fram roade småleenden, utan kunna bli verklighet tack vare de möjligheter som Internet ger.
Detta kunde visserligen få motsvarande effekter på arbetstillfällena inom industrin, men ekologiskt skulle det vara förnuftigt.
Det är den sista punkten.
Låt mig nu göra en sammanfattning: När man läser betänkandet får man ett negativt intryck.
Man har i alltför hög grad refererat till de hittills befintliga industrierna, och lite grand skulle intrycket kunna väckas att man försöker skydda något som egentligen inte längre kan skyddas.
Stålindustrin kan här mana till eftertanke.
Subventioner på detta område anser jag inte vara förnuftiga.
Ansatsen i ändringsförslag 3, att stödja små och medelstora företag, är mycket positiv.
Det är också mycket viktigt att vi tänker över situationen när det gäller kartellfrågor i samband med denna nya utveckling på industriområdet.
