# ID: svediakorp-gov409118
# author: Diamantopoulou (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 636
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EL) Herr talman!
Jag skulle vilja gratulera fru Karamanou till den utmärkta illustrationen av verkligheten i Europa när det gäller jämlikheten mellan könen men även till det sammansatta greppet på förslag och lösningar.
Jag beklagar att föredraganden från PPE, som också uttryckte de grundläggande invändningarna avseende betänkandet, inte är närvarande eftersom dialogen verkligen var intressant.
Tillåt mig att göra en första politisk iakttagelse.
Betänkandets titel: " En balanserad fördelning mellan kvinnor och män i beslutsprocessen " har en dubbel innebörd.
De centrala platserna i beslutsprocessen är maktpositionerna men innebörden är också en balanserad fördelning på den för framtiden viktigaste centrala platsen i beslutsprocessen, nämligen familjen.
Det berör alltså båda könen, och antalet kvinnor som deltar i beslutsprocessen kan inte öka om inte den tid männen är sysselsatta med familjens angelägenheter ökar i motsvarande grad.
Detta betyder alltså automatiskt att för att nå det önskvärda målet krävs förändringar som berör familjen, samhället, ekonomin och den kulturella identiteten som vi har burit med oss under århundraden.
Diskussionen har i hög grad rört sig om kvotering, det vill säga om det kan utgöra en lösning att göra en kvantitativ fördelning obligatorisk.
Jag skulle nog säga, med en filosofisk infallsvinkel, att siffror och regler som helhet aldrig kan ändra en social verklighet.
Historien visar emellertid att regler och målsättningar har förändrat verkligheten då de åtföljts av en samlad politisk inriktning.
Det som är viktigt och som även uttrycks fullständigt i Karamanous betänkande är att det samtidigt krävs tre policykategorier för att uppnå detta viktiga mål som rör demokratin i våra samhällen.
Den första policykategorin gäller ett allmänt genomförande av jämställdhet inom ekonomi och sysselsättning, sociala system och social omsorg, utbildningssystem och när det gäller den kulturella identiteten i våra samhällen.
Den andra policykategorin gäller konkreta åtgärder och konkreta positiva insatser som stöder denna jämställdhetspolicy i beslutsprocessen.
Dessa åtgärder rör valsystemen, där det har visat sig att det finns ett nära förhållande mellan valsystemen och kvinnors deltagande, de rör verkligheten såsom den fortsatt och påtagligt illustreras av statistiken, de rör naturligtvis de politiska partierna och deras interna politiska åtaganden och de rör lagstiftning om positiva insatser.
Utmärkta exempel har tagits upp i denna kammare där det har visat sig att där kvotering har tillämpats åtföljd av den helhet av politiska åtgärder som jag redan har nämnt, hade den positiva effekter.
Och det är inte möjligt att inte beakta att de enda länder som i dag kan visa upp betydande landvinningar när det gäller kvinnors deltagande är de länder som har fört en konkret politik.
Det har inte alltid rört sig om lagstiftad kvotering utan det har också skett genom de politiska partiernas politiska åtaganden, men alltid med konkreta kvantitativa mål.
Slutligen finns det ett tredje politikområde som rör ingripande från Europeiska unionen och samarbete mellan medlemsstaterna.
Det är de politiska nätverken för kvinnor, indikatorerna på europeisk nivå - jag syftar på det finländska ordförandeskapet och de nio indikatorer vilkas tillämpning skall kunna skapa nationella åtaganden och nationella mål -, benchmarking, utbildning och slutligen stödet till kvinnor från de olika länderna och från den europeiska politiska arenan för en viktig internationell roll därför att så skapas förebilder för makthavande, förebilder för kvinnliga politiker för de nya generationerna.
Herr talman, mina damer och herrar parlamentsledamöter!
Jag skall avsluta med att upprepa vad Luxemburgs premiärminister sade under diskussionen om huruvida konkreta mål bör eller inte bör finnas när det gäller sysselsättningen i medlemsstaterna: Att uttrycka ett politiskt önskemål eller politiska avsikter är inte tillräckligt.
Politiken utan konkreta kvantitativa mål och medel är bara språklig konstfärdighet.
