# ID: svediakorp-gov409116
# author: Klaß (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 511
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär, mina damer och herrar!
En jämlik samverkan på alla områden är fortfarande ingen självklarhet i dag.
Det är vi alla ense om.
Men vi vet också mycket väl att medverkan, vare sig det gäller kvinnor eller män, inte kan åstadkommas schablonmässigt.
Respektive område, fackkompetens, behörighet avgör här från fall till fall.
För män och kvinnor, som söker ett ämbete, en tjänst eller ansöker om att delta i en instans, måste detta också vara avgörande.
Men vi ställer oss den berättigade frågan: Är det alltid så?
Finns det inte fortfarande gamla fördomar i vårt samhälle mot en person eller mot ett kön?
En manlig barnskötare, en kvinnlig brandman, de förblir undantag.
Men fortfarande hör det också till undantagen att kvinnor kommer fram till toppen inom direktionen, direktörsposterna eller de politiska instanserna.
I regel beror denna underrepresentation inte på brist på förmåga och kunskaper.
Kvinnan måste alltid bevisa att hon är särskilt duglig, och det är inte bara förmågan som är utslagsgivande, utan hela livssituationen.
Barn, familj, ja också helt enkelt den enkla föreställningen om det svaga könet står hindrande i vägen.
Alltför länge har vi predikat för kvinnorna: Ni måste vara bättre än de män ni konkurrerar med!
Enbart av den anledningen är det nödvändigt att med betänkanden som detta alltid skaka om samhället så det vaknar, och hålla saker och ting i gång.
Den dubbla belastningen på grund av familjeplikter och yrkesverksamhet kan man enligt min åsikt inte beteckna som diskriminering, och den är inte heller någon dubbel nackdel så som det framställs i skäl D. Att kunna förena familj och yrke kräver snarare ett stort mått av organisationstalang och livserfarenhet som inte skall underskattas, utan måste värderas som en särskild kvalifikation för personer i ledande ställning.
Även mannen måste förutsättas arbeta inom familjen, på samma sätt som det förutsätts att kvinnan gör det, och vi kvinnor, som alla under förmiddagen har deltagit i diskussionen här, vi skulle inte ha kunnat göra det såvida inte - om vi har en familj - männen och fäderna där hemma också engagerade sig för familjen.
Men tyvärr har vi ännu inte kommit riktigt så långt, och fortfarande gäller påståendet att en familj stärker ryggen på mannen, men kvinnan har den i hälarna på sig.
Därför måste dessa väl förankrade samhällsbilder motverkas redan när ungdomarna uppfostras.
Jag betvivlar att ett rent krav på kvoter och procentsatser är rätt väg till mer deltagande, och det kan inte heller vara parlamentets uppgift att kräva ett 40-procentigt deltagande på alla politiska områden på nationell och internationell nivå.
Medvetandet måste växa fram, och för att det skall kunna växa behövs det betänkanden och diskussionsunderlag som är balanserade och framhäver denna medverkan på ett positivt sätt, och därför ber jag om stöd för PPE-gruppens förslag.
