# ID: svediakorp-gov409110
# author: Smet (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 482
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Då jag för cirka trettio år sedan började inom politiken och deltog i det förberedande sammanträdet inför världskonferensen för kvinnor i Mexiko, vilken hölls i New York, följde jag med den enda kvinnliga diplomat som vi hade i vårt land.
Alla diskussioner i New York om hur vi skulle kunna hjälpa kvinnor att komma fram i beslutsprocessen, i arbetslivet och så vidare, gick henne förbi.
Hon hade nämligen nått sitt mål av egen kraft men hon hade för det ändamålet fått lägga så mycket åt sidan att hon blivit en kvinna som jag hoppas att andra kvinnor inte skall se som en förebild.
Kvinnor som för länge sedan gjorde sig en väg in i politiken, i diplomatin och så vidare, är kvinnor som blivit tvungna att lämna otroligt mycket åt sidan.
Det vi vill är att ge kvinnor möjlighet att på ett normalt sätt, med en viss hjälp från samhället, finna sin väg i beslutsprocessen, i politiken och i arbetslivet.
Då kan man säga: på vilket sätt skall det ske?
Hur kan vi hjälpa kvinnor?
I flera år har vi sökt efter strategier för samhället, vilket med munnen bekänner att kvinnor måste få alla möjligheter men som gör så litet för att tänka ut stränga och effektiva strategier för att förverkliga det.
De få strategier som tänkts ut har alltid varit strategier med angivna målresultat eller kvoter.
Du kan kalla det vad du vill.
Systemet med målresultat eller kvoteringssystemet är inte ett system som endast gäller för kvinnor.
I mitt land, där de två språkområdena, det nederländskspråkiga och det franskspråkiga, måste leva i ett bra förhållande till varandra, använder vi också kvoter för språkförhållandet.
Kvoteringssystemet är alltså inte ett system som är specifikt för kvinnor.
Nu agerar man som om det är ett system som endast gäller för kvinnor, men det är ett system som används i många olika sammanhang i samhället.
Det kommer kanske också att användas inom andra områden i framtiden.
Jag har alltså givit ett exempel.
Jag förstår alltså inte dem som är så rädda för det här systemet.
Jag undrar också alltid om det är för att man vill hindra kvinnorna att komma in som man är emot kvoteringssystemet eller om man verkligen agerar mot själva grunden i frågan.
Jag är för ett kvoteringssystem.
I det avseendet står en stor del av min partigrupp inte bakom mig men flera andra gör det visst.
Jag är för systemet.
Jag har med framgång infört det i Belgien som enda land i Europa, senare följt av Frankrike.
Jag tror att det är en av de få praktiska vägar som finns just nu.
Jag stöder Karamanou-betänkandet.
Gratulerar!
