# ID: svediakorp-gov409105
# author: Raschhofer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 251
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade kolleger!
Kärnpunkten i alla överväganden måste vara att fördela möjligheterna rättvist mellan män och kvinnor.
Med rättvisa chanser menar jag inte någon likriktning, utan jag menar snarast likvärdiga möjligheter för kvinnor, vid lika kvalifikationer, att gå ut och göra karriär inom beslutsprocessen och i yrkeslivet, exempelvis genom att man undanröjer löneskillnaderna mellan kvinnor och män vid likvärdigt arbete.
Siffrorna visar att i nästan alla länder minst hälften av väljarna utgörs av kvinnor, och ändå är antalet kvinnor i beslutande ställning inom näringslivet och i offentlig tjänst påfallande ringa.
Jag anser att man bör prioritera uppgiften att undanröja samtliga hinder som står i vägen för jämställdheten.
Det handlar alltså om ramvillkor som gör det möjligt för kvinnorna att på eget ansvar besluta om sin individuella livsföring.
En politik som överlåter denna uppgift på näringslivets aktörer gör det lätt för sig, på bekostnad av dem som drabbas.
Ty det handlar om social trygghet, värdering av arbetet inom familjen, kvalifikationer, arbetsvillkor, som exempelvis utformning av arbetstiden, och mycket annat.
Det handlar inte om kvoter och positiv diskriminering.
Tillåt mig säga att begreppet i sig redan är absurt.
Hur skall diskriminering kunna vara positiv?
Jag vill inte ha mitt jobb därför att jag är kvinna, utan därför att jag är kvalificerad för det, och jag tror att många kvinnor är av samma åsikt.
(Applåder)
