# ID: svediakorp-gov409099
# author: Mann, Thomas (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 633
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär, mina damer och herrar!
Hur skall vi åstadkomma jämvikt mellan kvinnor och män i arbetslivet, både i det privata näringslivet och i de offentliga institutionerna, på både europeisk och nationell nivå?
Vi behöver en effektiv strategi som leder till positiva åtgärder.
Kampen mot brist på förståelse och föråldrade rollklichéer bör inledas.
Vi föreställer oss självmedvetna kvinnor, som mycket väl kan inneha ledande positioner och aktivt delta i samhällslivet.
Men det måste vara möjligt för dem - men också för männen - att sköta hushållsgöromålen lika väl som yrkesmässiga krav.
På PPE-DE-gruppens vägnar gratulerar jag fru Karamanou till ett betänkande som innehåller många viktiga passager, t.ex. kravet att man skall uppvärdera kvinnans roll och agera mot det alltför ringa deltagandet i ledande och beslutande organ i företag, men även i fackföreningar.
Bristen på jämställdhet på arbetsmarknaden bör motverkas genom att man på ett tidigt stadium stöder talanger.
Vi stöder också kravet på könsspecifik statistik, för att kunna utarbeta informativa analyser av hur det är och hur det bör vara.
Vi är positiva till ett samarbete mellan båda könen och vill därför att man tar upp kvinnofrågor, kvinnliga synsätt och erfarenheter.
De berikar i själva verket mansvärlden.
Men vissa påståenden finner inget stöd hos majoriteten av PPE: s ledamöter i utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor.
Därför har den ena hälften röstat för och den andra hälften mot betänkandet, paritetiskt och snyggt.
De huvudsakliga betänkligheterna har jag tillsammans med Astrid Lulling lämnat in i form av fyra ändringsförslag.
Ett av dem har Karamanou redan godkänt: Yrke och familj bör inte längre betecknas som en dubbel nackdel, som kvinnor måste kämpa mot, utan som en dubbelbelastning som de måste klara av, och som de i själva verket kan klara av.
I ett annat ändringsförslag vänder man sig mot föreskriften att kvinnor måste skolas för att kunna avancera, exempelvis när det gäller att tala offentligt och uppträda självmedvetet.
För det första: Även män har i det avseendet åtskilliga brister.
För det andra: Många kvinnor i dag väntar ju ändå inte på att man först skall hjälpa dem ekonomiskt.
De klarar det ju själva, de har ju åstadkommit det för länge sedan.
De båda viktigaste ändringsförslagen rör dock avvisandet av fastställda kvoter.
Vi vet att det finns olika bestämmelser i medlemsstaterna.
Somliga har kvoter och andra har kvoteringar.
Somliga vill ha ett slags saxningssystem, alltså varannan man, varannan kvinna, och i andra länder beslutas det att partierna måste betala böter om inte andelen kvinnor på listorna är tillräckligt stor.
Här måste subsidiaritetsprincipen gälla.
Det får ju inte vara så att individuella åtgärder i medlemsstaterna skall lyftas upp på europeisk nivå genom bakdörren.
På annat ställe uppmanas regeringar att granska de skillnader som har uppstått på grund av olika valsystem.
Det är inte regeringarnas uppgift.
Det är partiernas uppgift.
De skall slå fast detta och i förväg noggrant ställa upp listorna med sina kandidater.
Det är deras uppgift och inte regeringarnas.
Dessa förslag är så viktiga för oss att vi har begärt omröstning med namnupprop.
Om ni, fru Karamanou, stöder oss här, får ert betänkande säkert stor majoritet i kammaren.
Den som är mån om jämställdheten måste se till att inte bara målsättningen utan också detaljerna stämmer.
Ju mer precis vår formulering är, desto större blir trovärdigheten, framför allt hos dem som ännu inte har tillräckliga erfarenheter på detta område, och desto tidigare skulle vi också i dag kunna få ett brett samtycke.
