# ID: svediakorp-gov409098
# author: Karamanou (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 817
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EL) Herr talman, fru kommissionär, kära kolleger!
Faktum är att erkännandet av kvinnornas mänskliga rättigheter och deras grundläggande friheter är en mycket ny fråga.
Först under 1900-talet erövrade kvinnorna rätten till tillträde till utbildning, vetenskap, konst och betalt arbete samt erkändes äntligen som personer med politiska rättigheter.
1900-talet började med kvinnornas kamp för att erövra rösträtten.
I början av 2000-talet fokuseras kraven från planetens halva befolkning på att uppnå en rättvis fördelning mellan de två könen när det gäller allt ansvar och alla skyldigheter inom alla områden av det ekonomiska, sociala och politiska livet samt inom familjelivet.
Behovet av att främja kvinnors delaktighet i beslutsfattandet och att män och kvinnor skall vara lika företrädda i de demokratiska institutionerna som en avspegling av den balans mellan könen som finns genom naturens försorg, utgör en förutsättning för att uppnå demokrati och fred, för sammanhållningen och konkurrenskraften inom Europeiska unionen.
Som svar på detta behov och på grundval av underbyggda förslag från det europeiska expertnätverket som kommissionen inrättade år 1992, antog rådet i december 1996 en betydelsefull rekommendation för medlemsländerna att främja en balanserad fördelning mellan kvinnor och män i beslutsprocessen.
På grundval av de uppgifter som medlemsländerna har lämnat har vi konstaterat ett litet framsteg under de senaste tre åren samt stora skillnader mellan medlemsländerna.
De bästa resultaten har länder som Sverige och Finland vilka har en lång tradition när det gäller att främja jämlikheten mellan könen, med en andel kvinnor i parlamentet och i regeringen som överstiger 40 procent.
Det är känt att Sverige har en regering där tio kvinnor och tio män deltar som ministrar.
Och naturligtvis finns dess extrema motsats i länder som Grekland och Italien med en andel deltagande kvinnor som är lägre än eller omkring tio procent.
Problemet rör förvisso inte så mycket de lägre nivåerna inom förvaltningen utan de högre tjänsterna där den verkliga behörigheten finns när det gäller beslutsprocess, maktutövande, planering och organisering av Europeiska unionens framtid.
Säkert krävs djärva åtgärder för att finna lösningar på problemen och motsägelserna som härrör från en förlegad överenskommelse mellan könen.
Vi behöver nya institutionella och sociala förutsättningar som fullt ut återspeglar de förändringar som hittills har skett.
Dessa nya förutsättningar skall säkerställa lika möjligheter för en rättvis och balanserad fördelning av allt ansvar mellan könen så att alla beslut avspeglar önskemålen, värderingarna, prioriteringarna, intressena och kompetensen hos människosläktets båda kön.
I dag då kvinnorna fullt ut deltar i produktionsprocessen och deras andel på de europeiska universiteten är större än männens kan det varken rättfärdigas att de utestängs från politiska centra och från beslutsprocessen eller anses vara rätt att kvinnorna ensamma skall bära hela bördan av familjeförpliktelser och hushållsarbete.
Att de båda könen samarbetar och gemensamt fattar beslut, att det finns en balans mellan det feminina och det maskulina kan enligt studier och forskning resultera i en mer balanserad och rättvis värld.
Denna balans kan naturligtvis inte finnas om andelen är lägre än 40 procent för det ena könet, något som har godtagits särskilt av de skandinaviska länderna och har tillämpats i åratal.
Säkerligen skulle en betydande mängd kvinnor på platser centrala för beslutsprocesserna sätta på sin politiska dagordning och prioritera frågor som gäller livskvalitet, exempelvis miljöskydd, socialpolitik och socialvård, sjukvård, utbildning, bekämpande av narkotikamissbruk och människohandel samt lösande av konflikter med fredliga medel.
Det behövs att konkreta initiativ tas och att åtgärder vidtas med denna inriktning, det vill säga för en balanserad fördelning mellan de båda könen, exempelvis att partistrukturerna och förfarandena för val av kandidater revideras.
Därtill behövs att genom lagstiftning om statligt partistöd ytterligare tilldelning ges åt de partier som säkrar en balans mellan könen på partilistorna och att de partier som har ett litet antal kvinnor bestraffas, något som Frankrike nyligen beslutade.
Regeringarna, särskilt i de länder där kvinnors medverkan är lägre än 30 procent bör utreda en justering eller reform av sina valsystem.
För att kvotering skall ge resultat bör den därtill åtföljas även av andra åtgärder som berör partierna såsom en justering av valsystemet.
Man behöver också ta itu med stereotypa könsrollsmönster genom utbildning från en låg ålder samt odla kvinnors förmåga att medverka på ledande tjänster.
De sociala strukturerna för omsorg och stöd åt äldre personer behöver stärkas och medlemsstaterna behöver slutligen på nästa mellanstatliga konferens ta upp ändringar av fördraget för att skapa en stark rättslig grund som skall säkra en balanserad fördelning mellan de båda könen i Europeiska unionens institutionella organ så att det självklara äntligen kan förverkligas, det vill säga att den naturliga balansen mellan könen uttrycks även i maktcentra så att inga beslut om Europas framtid fattas utan att kvinnorna deltar.
