# ID: svediakorp-gov409074
# author: Peijs (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 427
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag har ännu inte kommit så långt som vissa av de kolleger jag har hört tala i kväll.
Som det är nu har vi infrastrukturinvesteringar i exempelvis sjöfartsleder och andra vägar.
Ingen vet exakt hur mycket.
Å andra sidan har vi statliga intäkter från transporter, som exempelvis vägavgifter.
Ingen vet exakt hur mycket, men en sak vet vi, och det är att dessa inkomster inte återinvesteras direkt i vägar och annan infrastruktur.
Detta betänkande handlar om balansen mellan inkomster och utgifter, vilket innefattar immateriella kostnader som miljökostnader och bullerkostnader.
Somliga vill också att kostnaderna för bilköer skall krävas igen av medborgarna i dessa köer enligt principen " förorenaren betalar ".
Jag anser att det är en bra princip som jag vill tillämpa i dess helhet, men inte på bilköerna.
Bilköer är ett tecken på statsmakternas misslyckade politik på infrastrukturområdet, och därför måste statsmakterna själva, i synnerhet i Nederländerna, betraktas som nedsmutsarna.
Vi talar i detta betänkande om balansen i betalningen av de samhälleliga kostnaderna mellan de olika transportformerna.
Låt oss ta en titt på järnvägen mot bakgrund av detta.
Det har alltid framstått som att vägtransporter orsakar mycket mer föroreningar än järnvägstransporter.
Undersökningar har påvisat att detta inte stämmer.
Nu är frågan vad vi egentligen vill uppnå genom att synliggöra samhälleliga kostnader på detta sätt.
Vill vi verkligen ha en objektiv, rationell avvägning av kostnaderna för transportformerna, eller kommer vi till slut att ändå göra en politisk avvägning om något inte faller oss i smaken, till exempel om järnvägen därigenom skulle bli för dyr?
Vi vill att folk åker tåg, alltså måste det bli billigare.
För min del går det för sig, men enligt den här metoden går det inte.
Vi kan inte först betunga vattenburna transporter och vägtransporter med avgifter enligt en teoretisk modell och sedan bortse från järnvägen.
Väg- och persontransporter betalar redan mycket mer än sin samhälleliga del.
Vi kallar alltså saker vid deras rätta namn så att alla vet vad de kan vara för eller emot, eller så använder vi ett rationellt och proportionerligt system med garantier för funktionshindrade, ofrivillig landsortsbefolkning och unionens konkurrensförmåga.
Fru kommissionär!
Jag måste säga att ni befinner er i ett getingbo.
För varför skulle ett sådant system endast behöva tillämpas på transportsektorn?
Varför inte på aluminiumfabriker, sjukhus, skidbackar, stormarknader, parlamentsbyggnader och högspänningsnät?
