# ID: svediakorp-gov409055
# author: Peijs (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 578
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Intermodalitet är något som fortfarande ligger i sin linda.
Det är inte mer än 8 procent av vårt gods som transporteras via ett flertal transportformer.
Ända sedan 1970 har de genomsnittliga transportsträckorna ändå ökat, vilket är fördelaktigt om man vill använda sig av mer än en transportform.
Även godsmängderna kommer att öka oerhört, enligt vad som förväntas med 70 procent under de kommande tio åren.
Man kan förundras över det faktum att inget genombrott äger rum för de intermodala transporterna.
Kanske är trycket på transportörer och avlastare inte tillräckligt stort än för att verkställa detta genombrott.
Men då är det ändå på sin plats med ett par varningar för de berörda sektorerna.
Vägnätet, för det första, kommer inte att räcka till för tillväxten på 70 procent, inte för urban eller regional distribution, inte för fjärrtransporterna.
Att uteslutande räkna med vägtransporter måste betraktas som ett uttryck för övermod, vilket tidigare var en dödssynd.
För det andra kommer miljöaspekter att spela en allt större roll under de kommande tio åren.
Att köra med lastbil genom vissa områden i Europa kommer att bli svårare allteftersom man motverkar just detta.
Medborgarna kommer allt kraftigare att motsätta sig transporter som inverkar på deras boendemiljö.
Det såg vi redan när det direktiv som avsåg att harmonisera körförbuden under helgerna misslyckades.
Nu är det alltså inte tal om att vi har något val i fråga om intermodalitet.
Vi blir tvungna.
Men om man nu utgår ifrån det, så går det inte med någon större fart.
Naturligtvis måste sektorerna anstränga sig ännu hårdare och bli mer innovativa, men även myndigheterna måste ta i med krafttag och till exempel förenkla och rationalisera administrativa förfaranden.
Det transeuropeiska vattenvägnätet måste snabbt förverkligas och med hög prioritet.
Alla talar om järnvägen, men vattnen, där det verkligen finns plats fortfarande, ser jag över huvud taget aldrig på de europeiska eller nationella prioriteringslistorna längre.
Det finns ingen som samordnar de enskilda staternas ansträngningar, samtidigt som det ju ändå är en av Europeiska kommissionens mest väsentliga uppgifter.
Det är synd, för i Nordeuropa och nordöstra Europa skulle vägtransporter i kombination med inlandssjöfart kunna innebära en oerhört stor skillnad.
Men innan vi kommer så långt måste ett stort antal hinder på lagstiftningsområdet undanröjas, saker av teknisk och praktisk natur.
Samma sak gäller för övrigt för den uråldriga kustfarten som länge har låtit sig trängas undan, men som nu med det moderna namnet short sea shipping kommer tillbaka mycket starkt, åtminstone om alla samarbetar med varandra.
Om vi ser till de framsteg som har uppnåtts sedan det utmärkta åtgärdsprogrammet från 1997, då ser vi ett antal positiva punkter, exempelvis The task force transport intermodality.
Även förlängningen av Pact-programmet (pilotåtgärder till förmån för kombinerade transporter), ger en positiv impuls.
Med tanke på att unionen inom kort kommer att utvidgas med ett antal länder, måste man ha den nya situationen i åtanke vid anslutningsförhandlingarna.
Men tyvärr är intermodala transporter fortfarande för dyra.
Det beror på brister på infrastrukturområdet, ineffektivitet på området för administration och information, samt bristande innovation
Ändå måste vi utveckla ett transeuropeiskt transportnät i form av en multimodal infrastruktur.
Därvid måste näringsliv och myndigheter samarbeta på alla nivåer.
