# ID: svediakorp-gov409048
# author: De Palacio (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-01-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,161
# sentences: 53
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill först uppriktigt gratulera fru Hedkvist Petersen till det kompletta resolutionsförslag hon har arbetat fram om vägtrafiksäkerhet och som tydligt visar Europaparlamentets intresse - och i dag har vi sett det i ledamöternas inlägg - av att genomföra en ambitiös politik för att bekämpa trafikolyckorna.
Jag vill också tacka de ledamöter som har talat och sagt sin mening och därigenom berikat denna debatt.
Som svar på en begäran från Europaparlamentet vill jag påminna om att kommissionen i mars lade fram ett meddelande om vägtrafiksäkerhet med en rad konkreta åtgärder som skulle genomföras de närmaste åren, konkret de två sista genomförandeåren av det andra åtgärdsprogrammet om vägtrafiksäkerhet.
Jag vill betona att jag i stort är helt överens med vad som sägs i betänkandet och i dess resolution, såväl när det gäller det pågående handlingsprogrammet, vars genomförande kommer att avslutas inom kort, som det framtida vägtrafiksäkerhetsprogram som kommissionen planerar att lägga fram de närmaste månaderna.
Det är också min önskan att Europeiska unionen skall ha en effektiv och varaktig politik för att minska det fullständigt oacceptabla antalet olyckor.
I en första etapp måste vi genomföra de senast fastställda prioriterade åtgärderna i ramprogrammet för vägtrafiksäkerhet, som genomförs nu, och särskilt genom att föreslå att skyldigheten att installera hastighetsbegränsningsanordningar skall tillämpas på fler lastbilar, konkret genom att sänka den viktgräns från vilken denna typ av anordningar krävs.
Likaså bör informationsutbyte om svarta fläckar främjas liksom tekniken för att minska dem.
Säkerheten i allmänhet bör ökas för transportinfrastrukturen och åtgärder bör vidtas för att förbättra bilarnas frontdel för de fall man kolliderar med känsliga användare av vägnätet.
När det gäller vägförbättringar bör nuvarande skyddsräcken utformas annorlunda, eftersom de är enormt aggressiva mot cyklister och motorcyklister.
I en andra etapp bör en mer systematisk planering göras med blicken inställd på det framtida åtgärdsprogrammet, och kvantifierbara mål bör fastställas på europeisk nivå och utarbetas i samarbete med medlemsstaterna för att bli effektivare och förena de åtgärder som antagits i Bryssel och de som fastställs på nationell nivå.
För det står klart att fastställandet av konkreta mål - vi har sett det i de länder där det har gjorts - är stimulerande och har en psykologiskt sporrande effekt för de myndigheter som genomför en bättre kontroll och därigenom minskar olyckorna.
Jag tänker dock inte diskutera de aspekter vi är eniga om - ni känner till dem genom meddelandet -, utan jag skulle vilja breda ut mig litet mer om skälen till att vi är oeniga om två punkter.
Den första gäller alkoholgränsen.
Ärade ledamöter!
Ni har faktiskt helt rätt.
I går eller i förrgår avslutades det skriftliga förfarandet för rekommendationen om 0,5 promille som högsta tillåtna alkoholhalt i blodet, i kommissionens version.
Datumet är helt på måfå.
Det stod i meddelandet från i mars.
Tro inte, ärade ledamöter att det har varit några intriger från något håll.
Jag trodde att detta hade kommit längre.
Jag beklagar.
Tro inte att datumet har valts utifrån denna debatt, absolut inte.
Men jag vill förklara varför inte ett direktivförslag planeras.
Det finns två huvudsakliga skäl till att det inte sker.
För det första måste jag säga att Förenade kungariket, ett av de länder där alkoholhalten ligger över de 0,5 promille vi rekommenderar, - som Watts påpekade nyss -, är det land som kommer på andra plats efter Sverige i lägst olycksnivå i Europeiska unionen.
Om Förenade kungariket hade maximalt 0,2 promille i stället för 0,8 så kanske de skulle vara första landet i stället för det andra eller i alla fall ha mycket färre olyckor.
Jag vet inte.
Vad jag menar är att det är ett faktum, ett objektivt faktum, att Förenade kungariket med 0,8 promilles gräns ligger på andra plats i lägst antal olyckor i unionen.
Jag rekommenderar inte 0,8 utan 0,5 promille.
Det räcker dock inte att rekommendera eller göra det obligatoriskt att respektera en alkoholnivå, om de nationella myndigheterna därefter inte verkligen kontrollerar alkoholhalten i blodet.
Jag vill också säga att om några medlemsstater inte för närvarande kontrollerar alkoholhalten i blodet, för att vi utan vidare går ner till 0,5 promille, tvivlar jag på att vi får något bättre resultat.
Vi måste få en bättre kontroll från myndigheternas sida.
För det andra finns det vanor och bruk, som får mig att tänka att detta är det klassiska ämnet som måste lämnas till subsidiariteten, och därför ger vi bara en rekommendation på 0,5 promille.
Jag förstår att ni har en annan åsikt - jag har märkt det - och det har dessutom faktiskt inte funnits tillräcklig majoritet i rådet hittills för att föra fram ett initiativ av den här typen.
Om plötsligt alla medlemsstater skulle vara överens skulle det vara mycket lätt för dem att bland annat inför gränsen på 0,5 promille i sina länder.
Kom inte och säg att det krävs ett europeiskt direktiv i Förenade kungariket för att lösa ett problem i Storbritannien, för det kan jag inte förstå.
Låt dem sätta 0,5 promille då i Förenade kungariket.
Varför skall vi tvinga dem?
Om Förenade kungariket vill göra det och vi redan har en rekommendation så kan de anpassa sig till den.
När det gäller bilarnas frontpartier har jag lyssnat tydligt på Watts kritik: kommissionen föredrar att prata och inte agera.
Jag håller inte med om den kritiken.
Kommissionen vill agera så effektivt som möjligt, och att fördröja ett initiativ några månader kan ibland, i sina faktiska effekter, vara en mycket snabbare metod för dess genomförande.
Vi har gett bilindustrin sex månader för att uppnå ett avtal.
Det är inte 2002, ärade ledamöter, det är i juni 2001.
Därför vill jag säga att detta initiativ inte bara beror på mig utan också på den kommissionär som ansvarar för industrin, Liikanen och detta är vad vi har beslutat.
Med detta vill jag säga att vi inte på något sätt har avvisat en reglering om en mjukare frontpartier för bilarna som är mer respektfull mot oskyddade människor vid olyckor, utan helt enkelt att vi försöker vara effektivare och få stöd från bilbranschen.
När det gäller det framtida handlingsprogrammet för perioden 2002-2010, är vi öppna a priori för alla idéer i resolutionsförslaget.
Jag är till och med beredd, ärade ledamöter, att omvärdera frågan om 0,5 promille.
Jag menar att jag i denna fråga inte tänker inta en rigid hållning.
Jag tror inte att det är det stora problemet.
Problemet med kontrollen är mycket viktigare.
Hur som helst räknar jag med ert samarbete och stöd och jag gratulerar än en gång föredraganden.
